Användning av vågor och vibrationer

Ljud rör sig genom luft och vatten i form av vågor, som studsar tillbaka om de slår ett objekt. Om du har den nödvändiga tekniken och kunskapen, kan dessa återstudsande vågor ge en hel del information om kroppen de träffade på, såsom dess avstånd från källan, dess storlek. dess riktning och hastighet.

Denna teknik för att lokalisera föremål med hjälp av ljud och tryckvågor utvecklades under 1900-talet för militära ändamål. Men idag används det också för att lokalisera sjunkna fartyg och för att kartlägga havsbotten. Men redan för miljoner år sedan, långt innan människan upptäckte denna teknik, använde varelser i naturen ljudvågor som de spred omkring sig för att överleva.

Delfiner, fladdermöss, fiskar och malar har alla detta system, som kallas ekolod, ända sedan de skapades. Vad mera är, deras system är mycket känsligare och funktionella än de som används av människor idag.

Fladdermössens ekolod går långt utöver gränserna för mänsklig teknologi

Det amerikanska försvarsdepartementet ville genomföra principerna för fladdermössens ekolod i sitt eget system för ekolod, en oumbärlig metod för att lokalisera ubåtar under havsytan.

Enligt en rapport i Science, en av USA: s mest kända tidskrifter, avsatte försvarsdepartementet ett särskilt anslag för att bekosta detta projekt.Det har länge varit känt att fladdermöss använder sin sonar för att hitta sin väg i kolmörker. Nyligen har forskare upptäckt nya hemligheter om hur de gör det. Enligt deras forskning kan den bruna insektätande fladdermusen, Eptesicus fuscus, bearbeta två miljoner överlappande ekon per sekund. Dessutom kan det uppfatta dessa ekon med en upplösning av endast 0,3 millimeter (1/80th av en tum). Enligt dessa siffror är fladdermusens ekolod tre gånger känsligare än människans motsvarighet.50

Fladdermössens färdigheter i eko navigering lär oss en hel del om att flyga i mörker. Forskningen utförd med infraröda värmekameror och ultraljud detektorer gav mycket information om hur fladdermössen nattetid flyger på jakt efter byte.

Fladdermöss kan ta en insekt i luften när insekten stiger från gräset. Vissa fladdermöss störtar även i buskar för att fånga sitt byte. Det är ingen lätt uppgift att ta en insekt surrande i luften med enbart reflekterade ljudvågor. Men om du betänker att insekten är bland buskarna, och ljudvågor studsar tillbaka från alla blad som omger den kommer du att förstå vilken imponerande uppgift fladdermusen faktiskt utför.

I en situation som den, sänker fladdermössen sina sonar pip för att förhindra att de blir förvirrade av ekon från den omgivande vegetationen. Men i sig är denna taktik inte tillräckligt för att göra det möjligt för fladdermöss att uppfatta de individuella objekten eftersom de också måste skilja ankomsttiden och riktningen av överlappande ekon.51

Fladdermöss använder också sin sonar när de flyger över vatten för att dricka, och i vissa fall för att fånga byten från marken. Deras utomordentliga manövreringsförmåga kan bäst ses när två fladdermöss jagar varandra. Att förstå hur de kan göra detta kommer att låta oss producera ett brett sortiment av tekniska produkter, särskilt utrustning för ekolod navigering och detektering. Dessutom imiteras fladdermössens bredband ekosystem också i dagens minsvepande teknologi.52

With their highly developed radar equipment, the AWACS (Airborne Warning And Control System) in Boeing 767 jets is used for early warning and target control purposes. AWACS, effective in the air and on land, can identify ships on the surface only and fails when it comes to submarines under the water (which are invisible to AWACS). (Bezen Çetin, "Hava Savunma Sistemleri," (Air Defense Systems) Bilim ve Teknik, Jan. 1995, 33.)

In identifying underwater targets, the Greater Bulldog Bat (Noctilio leporinusi) is far superior to AWACS. This bat's sonar system enables it to hunt fish. It's no exaggeration to think of the bat as a kind of advanced warplane with early warning capabilities. When it locates a fish near the surface of the water, it goes into a dive. On the large feet of the bat, which are ideally designed for seizing fish, there are super sharp, powerful claws. As it approaches its prey, the bat drops its feet below the water, where its thin claws meet no water resistance. These large, sharp and pointed claws give the bat a great advantage when it comes to gripping its prey. ("More about bat echolocation;"http://www.szgdocent.org/resource/ff/f-bateco.htm) Some moth species are able to confuse the bats' detection system by means of the high-pitched squeaks they emit. If the bat can't locate the moth, it's unable to catch it. (Phil Gates, Wild Technology, 53.) The EA-6B Prowler aircraft currently used by the U.S. military imitate these moths' tactics. It monitors the electromagnetic spectrum and actively denies an adversary the use of radar and communications. ("EA-6B Prowler;" http://www.globalsecurity.org/military/systems/aircraft/ea-6.htm)

EA-68 Prowler

Som vi har sett gynnas vi av levande varelsers egenskaper på ett mycket stort antal sätt. I en vers, drar Gud uppmärksamheten djurens användningsområden:

Delfinens ljudvågor och sonarteknik

Ur ett speciellt organ som kallas melon i huvudet, kan en delfin ibland producera så många som 1200 klick per sekund. Helt enkelt genom att flytta huvudet kan denna organism kan skicka ut vågorna i den riktning den önskar. När ljudvågorna träffar på ett objekt reflekteras de och återgår till delfinen. Ekon som reflekteras från föremålet passerar genom delfinens underkäke till mellanörat, och därifrån till hjärnan. Tack vare den enorma hastighet som dessa data tolkas erhålls mycket noggrann och känslig information. Ekona låter delfinen bestämma riktningen av rörelse, hastighet och storlek på objektet som återspeglar dem. 53

1. Echo 2. Sound pulse

Stor är Han i Sin härlighet, Han som har herraväldet över allt i Sin hand! Till Honom skall ni föras åter. (36:83)

Scientists and engineers have built several robots based on the sonar designs in nature. One of these, the robot named "koala," constructed by the K-Team Company, has six sonar units and was designed for remote-control exploration purposes.

Delfinens ekolod är så känsligt att det även kan identifiera en enda fisk i ett helt stim.54 Den kan också särskilja två olika metall mynt, tre kilometer bort i totalt mörker.55

I dagsläget används instrumentet som kallas SONAR 56 för att identifiera mål och deras riktningar för fartyg och ubåtar. Sonar fungerar efter exakt samma principer som används av delfinen.

Roman Kuc

Vid Yale University, har en robot utvecklats för att användas för utforskning av nya miljöer. En professor i elektrisk ingenjörskonst, professor Roman Kuc, utrustade roboten med ett ekolod system som imiterar det som används av delfiner. Professor Kuc, som tillbringade 10 år med arbetet på ultraljud sensorer och robotforskning, medgav

Vi beslutade oss för att ta en närmare titt på hur eko-lokalisering används i naturen för att se om vi kanske hade missat något. 57

Föreställ dig att någon sa att under havet överförs ljudvågor med 1500 meter i sekunden och sedan bad dig beräkna, att om din ubåt skickade ut ljudvågor som kom tillbaka fyra sekunders senare, hur långt det var till det objekt som reflekterade dem.

Du skulle räkna ut att du var tre kilometer bort. Delfiner är också kapabla till att utföra liknande beräkningar, men de vet inte hur snabbt deras ljudvågor färdas genom vattnet, och inte heller hur man multiplicerar och dividerar. De utför inte någon av dessa funktioner, alla djur gör och beter sig som Gud inspirerar dem.

Evolutionists claim that dolphins' sonar emerged as the result of a series of changes caused by different factors. ("National Geographic TV's Undersea Fairy Tales;"www.darwinismwatch.com/nat_geo_tv_undersea_tales.php) This is as senseless and meaningless as claiming that wind or earth tremors brought together thousands of pieces of electrical equipment on a shelf and formed a sonar circuit.	Operators trained to interpret the data sit at the consoles of the most developed sonar systems. Yet dolphins, which evolutionists maintain are more primitive than man, have no need of such operators.

Sonar hjälper synskadade

Allteftersom vetenskaplig forskning gör framsteg upptäcker vi häpnadsväckande förmågor hos levande organismer som erbjuder lösningar på problem inom många områden i det dagliga livet, från arbetsplatser till våra sjukhus. Darcy Winslow, chef för Environmental Business Opportunities for Nike, uttrycker denna sanning:

Den utsträckning till vilken den naturliga världen kan erbjuda tekniska lösningar för de typer av produktegenskapers prestanda vi måste tillhandahålla är praktiskt taget obegränsad. Biomimikry kräver fortfarande utforskning, uppfinningar och kreativitet, men genom att tänka som eller arbeta med en biolog, måste vi lära oss att ställa en annan uppsättning frågor och se till naturen för inspiration och tillfällen till lärande.58

Många företag följer nu en strategi som har paralleller med den som Winslow angav. Det är nu möjligt att se ingenjörer inom elektronik och mekanik som arbetar tillsammans med biologer.

Allaredan har ingenjörer påverkade av fladdermusens sonar monterat en liten ekolod på ett par glasögon. Efter en inlärningsperiod med glasögonen kan nu synskadade människor undvika hinder och även cykla. Men systemets konstruktörer betonar att det aldrig kommer att ersätta det mänskliga ögat eller vara så funktionell som den hos fladdermusen.

Det är naturligtvis omöjligt för felfria funktioner som detta, som även experter har svårt att replikera att ha dykt upp av en slump. Vi får inte glömma att det som vi här kallar "egenskaper" faktiskt utgörs av komplexa, sammankopplade system. Frånvaron eller nedbrytningen av endast en komponent innebär att hela systemet fallerar. Till exempel, om fladdermöss sände ut ljudvågor men inte kunde tolka de ekon som reflekteras tillbaka skulle de i själva verket inte ha något eko lokaliseringssystem alls.

I vetenskaplig litteratur är den felfria och kompletta design som levande ting uppvisar är känt som "oreducerbar komplexitet”. Med andra ord blir vissa designer meningslösa och inte funktionella om de minskas ner till en enklare form. Oreducerbar komplexitet hos alla organismer och deras system demolerar den grundläggande idén om evolutionsteorin enligt vilken organismer avancerar gradvis, från det enkla till det komplexa. Om ett system inte kan tjäna något syfte innan det når sin slutliga form, finns det ingen logisk anledning för den existera vidare under miljontals år medan det förädlar och kompletterar sig själv. En art kan endast överleva ner igenom generationerna om alla dess system är närvarande. Inga komponenter i ett system kan unna sig lyxen av att hoppas att slutföra sin påstådda utveckling över en tidsperiod. Detta visar tydligt att när levande ting först dök upp på jorden var de skapade med alla sina strukturer och fullt utvecklade såsom de är idag.

Gud införde djur och allt annat levande genom sin överlägsna skapelse. Nyheten om denna skapelse ges i en vers:

Fladdermössens överlägsna design visar oss hur vi gör våra vägar säkrare

Forskare vid University of Edinburgh utvecklade en robot som använde sina smarta öron för att, genom eko lokalisering, hitta sin väg precis som en fladdermus. Jose Carmena, av universitetets Institution för informatik och hans kollegor kallade denna uppfinning "RoBat”. RoBat var utrustad med en central ljudkälla som hade samma funktion som munnen hos en fladdermus och två fasta mottagare på ett avstånd från varandra som är jämförbar med fladdermus öron.

För att göra det bästa av ekon beaktades även andra funktioner hos fladdermöss vid utformningen av RoBat. Fladdermöss rör på sina öron för att upptäcka interferensmönster i ekon och därmed kan de lätt undvika hinder framför sig, navigera och jaga bytesdjur. Liksom fladdermöss var RoBat också utrustad med smarta akustiska sensorer för att göra dess mekanism så felfri som möjligt.

Tack vare sådana naturinspirerade ljudsensorer är förhoppningen den att våra vägar en dag kommer att bli mycket säkrare.

Faktum är att biltillverkare som Mercedes och BMW redan använder ultraljudssensorer för att hjälpa föraren att backa. Tack vare dessa varnas föraren om hur nära han är till en bil eller annat hinder bakom sig. 59

En fisk som detektor mot föroreningar

En västafrikansk fisk (Gnathonemus petersii) lever i 27oC (80oF) grumligt vatten i Nigeria. Denna 10 cm (3,9 tum) långa fisk använder knappast sina ögon i det grumliga vattnet. Den finner sin väg med hjälp av elektriska impulser som ständigt avges från musklerna i stjärten. Under normala förhållanden, avger den 300-500 impulser per minut. Allteftersom föroreningsnivån stiger ökar emellertid antalet impulser per minut till över 1000.

Detektorer som utnyttjar denna fisk används för att mäta föroreningsnivåerna i den brittiska staden Bournemouth. Ett vattenbolag i staden gav vattenprover från floden Stour för att de skulle kontrolleras av 20 av dessa fiskar. Varje fisk lever i ett akvarium fyllt med vatten från floden. Receptorimpulserna i akvariet vidarebefordras till datorer till vilka de är länkade. Om vattnet är förorenat identifieras det ökade antalet impulser som avges av fisken, och datorn avger larmsignalen.60

The electric eel Electrophorus electricus lives in the Amazon. Two-thirds of its two-meter long body is covered in 5,000 to 6,000 electricity-producing disclike plates that produce 550 V / 2 A of electricity. The shock is sufficient to stun fish up to two meters away. ("Iste Doga," Bilim ve Teknik, Nov. 1985, 11.) Scientists imitate the electric eel's defense mechanism, using the same principle as it employs today. That the eel can release such a strong discharge of electricity is truly a miracle of creation. It's out of the question for this exceedingly complex system involved to have come about in stages: If the fish's electricity production fails to function completely, it will give it no advantage. In other words, every part of the system must have been created flawlessly and at the same time.

You can use electrical signals to locate an object or for communications, but need to have accumulated scientific technology to do so. Even today, very few countries have reached that level. Yet some electric eels possess organic radar around their bodies that give off electrical signals that bounce back from its surroundings, letting the animal obtain information about the size, speed and motion of the objects around it. The eel can also obtain information about the gender and maturity of another electric eel, and then invite it to mate or frighten it off. (W. M. Westby, "Les poissons électriques se parlent par décharges," Science et Vie, no. 798, Mar. 1984) Considering the complicated nature of our radar and communications systems, we can better understand the marvelous creation within the eel's body.

The glass knife fish (Eigenmannia virescens) locates objects in much the same way as humans calculate distance. We calculate distance according to the distance between sound waves and the time waves from the object take to reach our ear. This takes place in a little as 1/15,000 second. Instead of the sound waves, however, the glass knife fish emits electrical signals and detects perturbations in the self-generated electric field due to nearby objects. As California University researchers G. Rose and W. Heilingenberg discovered, the fish can perform these calculations in 400 billionths of a second, like a super-computer. ("Harika Balik," (Wonderful Fish), Hakan Durmus, Bilim ve Teknik, Mar. 1991, 43)