Slutsats

Forskare förvånas ständigt över de ojämförliga strukturer och system som de upptäcker i naturen och de uttrycker sin förundran genom att kopiera dem för att skapa ny teknik i mänsklighetens tjänst. De har insett att de oklanderliga systemen och extraordinära tekniker som naturen utnyttjar är vida överlägsna deras egen kunskap och kapacitet och erbjuder ojämförliga lösningar på befintliga problem. Därför tillgriper de nu naturliga designs i många områden där efter år av ansträngningar man har de kunnat komma med lösningar. Som en konsekvens av detta har de kunnat producera framgångsrika resultat inom mycket korta tidsförlopp. Genom att imitera naturen har forskare sparat avsevärda tillgångar då det gäller tid och ansträngning och tillämpat materiella resurser betydligt mer effektivt.

Inför erkännande av den överlägsna arten av naturliga mönster lider evolutionister ännu en besvikelse och ytterligare förlust i sin förhoppning. Återigen har de ovetenskapliga påståenden om att levande organismer utvecklas gradvis från det enkla till det komplexa och att designen av levande organismer uppkom genom slump visat sig vara osanna. Dessutom har de blivit tvungna att acceptera, om än motvilligt, att den ojämförliga konst som så har förvånat dem, att de kunskaper och anledningen som de så beundrar inte kan vara slumpens arbete utan endast av vår Allsmäktige Skaparen.

Det är Gud, världarnas Herre, som skapar felfria och oöverträffade system i alla levande ting. Han som skapar allt felfritt. De som vägrar att acceptera detta faktum kommer att lida en obotlig sorg på Domedagen. I Koranen beskriver Gud hur sådana människor slösar bort sin tid i denna värld. Koranen beskriver i dessa termer oklanderlig karaktär vår Herres konstnärskap:

[Det är] Han som har skapat sju himlar som välver sig över varandra. Du kan inte upptäcka någon brist eller ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse; men lyft på nytt din blick mot [himlen] - ser du någon spricka
Lyft blicken ännu en gång och ännu en gång och den skall vända tillbaka till dig med oförrättat ärende, utmattad [av att spana efter fel].
(67:3-4)

De svarade: "Stor är Du i Din härlighet! Vi äger ingen annan kunskap än den som Du har gett oss; Du är den Allvetande, den Allvise."
(2:32)