Humanismens återkomst

"Humanism" ses ofta som en positiv ide från marioriteten av folket. Ordet tar fram saker som kärlek för människan, fred och broderskap i det mänskliga sinnet. Men, den filosofiska betydelsen av humanism är något mycket större:

Humanism är ett sätt att tänka och man frambringar ett konceptet där mänsklighet som enda fokus och mål. I andra ord, den kallar på människor att lämna Gud, deras skapare och endast tänka på sig själva, sin egna existens och identitet. Ett vanligt lexikon beskriver humansim som:

”ett system av tankar som baseras på värderingar, särdrag och uppförande som tros vara bäst för människan, istället för något övernaturlig auktoritet.”

Den bästa beskrivningen av humanism är från de själva som har anslutit sig till den. En av de mest anseende moderna företrädare av humanism är Corliss Lamont. I hans bok ”The Philosophy of Humanism”, skriver författaren:

[summerat] humanism tror på naturen... den totala summan av verkligheten, den materiella energin och inte det själslig är det fundamentala blandning av universum och att övernaturliga benämningar helt enkelt inte existerar. Denna icke verkliga av övernaturligt betyder, att på en mänsklig nivå, att människan inte har någon övernaturlig och odödlig själ; och, på en nivå av helheten av universum, att vårat kosmos inte har en övernaturlig och evig Gud.

Som vi kan se, humanism kan liknas med ateism och dessa enkla fakta erkänns själva av humanister. Den finns två viktiga manifest publicerade av humanister under det senaste århundradet. Den första blev publicerad 1933 och signerades av några viktiga individer från denna tid. Fyrtio år senare, år 1973 kom ett nytt manifest vilken konfirmerade den första, men innehåll några tillägg som relaterades till några nyheter som hade hänt under den gångna tiden. Tusentals forskare, författare och medlemmar av olika medier signerade det andra manifestet, som fortfarande är stödd av den mycket aktiva amerikanska Humanistiska sammanslutningen.

Då vi utforskar detta manifest finner vi ett grundläggande fundament i vardera av dem:
den ateistiska dogma att universum och mänskligheten inte blev skapad, men existerar individuellt. Att människan inte är ansvarig för någon annan instans än dem själva, och att tron på Gud är en störning i utvecklingen hos individer och samhällsgrupper. Några exempel, de första sex artiklarna av den första humanistiska manifest:

Första: Religiösa humanister anser att universum är självständig och inte skapad

Andra: Humanism tror att människan är en del av naturen och att han uppkom som ett resultat av en process.

Tredje: Håller en organistisk syn på livet, humanister finner att traditionell dualism av sinnet och kroppen måste avböjas.

Fjärde: Humansim kännetecknar att människans religiösa kultur och civilisation, som klart beskrivs av anthropology och historia, är en produkt av en gradvis framkallning precis som hans interaktion med hans naturliga miljö och med hans sociala kulturarv. Individen som födds in i en speciell kultur blir mer formad av dess kultur.

Femte: Humanism försäkrar att universums natur beskrivs av modern vetenskap och inte accepterar något övernaturligt eller kosmisk garanti av mänskliga värderingar...

Sjätte: Vi är övertygade att tiden har passerat för teism, deism, modernism och andra varianter av ”nya tankar”.

I artiklarna ovanför kan vi se uttryck av vanlig filosofi som även manifesteras under namn som materialism, darwinism, ateism och agnostism. I den första artikeln, presenteras den materialistiska dogma av en evig existens och ett universum som går framåt. Den andra artikeln säger likt evolutionsteorin gör, att människan inte blev skapad. Den tredje artikeln avböjer tanken om en mänsklig själ, man menar att människan endast är skapad av materia. Den fjärde artikeln tar upp en ”kulturell evolution” och avböjer existensen av något gudomligt utanför mänsklig natur (en speciell mänsklig natur gavs i skapelsen). Den femte artikeln avböjer tanken om Guds suveränitet över universum och människan, och den sjätte uppmanar till att det är tid för att avböja ”teism,” vilket är tron på Gud.

Det kommer att noteras att dessa uttryck är stereotypiska idéer, typisk för de som cirkulerar och är fientliga till sann religion. Orsaken till detta är att humanism fundamentalt är anti-religion. Detta på grund av att humansim är ett uttryck för ”människans räkenskap, där han kommer gå förbi ohejdad,” vilket har blivit den primära basen, genom historien för förnekarna till Gud. I en vers från Koranen Gud säger:

TROR människan att hon skall lämnas i fred att göra som hon vill [utan att ställas tillsvars]?

Var hon inte en droppe sädesvätska, utgjuten [i ett kvinnligt sköte]

och blev därefter en grodd som satte sig fast – och som Han sedan skapade och formade [till människa i enlighet med den uppgift som skulle bli hennes]

och skapade av detta de två könen, det manliga och det kvinnliga?

Skulle då denna [Skapare] inte ha makt att uppväcka de döda till nytt liv? (Koranen 75:36-40)

Gud säger att människor inte kommer ”att komma undan ohejdade,” och påminner dem omedelbart där efter att de är Hans skapelse. Detta, eftersom när en person upptäcker att han är skapad av Gud, kommer han att förstå att han inte kommer att bli ”ohejdad” utan ansvarig inför Gud. Av denna anledning, utlåtandet att människan inte är skapad har blivit grunden i den humanistiska läran och filosofi. De första två artiklarna av Humanistiska Manifest från 1933, ger ett utlåtande av denna lära. Dessutom hävdar humanisterna att vetenskap stödjer detta.

Hur som helst så har de fel. Då det första Humanistiska Manifest publicerades, två ställningstagande humanisterna presenterade som vetenskaplig fakta – iden om att universum är oändlig och att teorin om evolutionen har kollapsat:

1)Iden om att universum är oändlig blev ologiskt då en serie astronomi upptäckter gjordes efter den första Humanistiska Manifest blev skriven. Upptäckter så som fakta att universum expanderar, kosmos strålning och uträkningar av förhållandet mellan hydrogen och helium, har bevisat att universum hade en början, och att det kom från ingenting för ca 15-17 billioner år sedan i en gigantisk explosion som kallas "Big Bang". Även då de som har anslutit sig till den humanistiska och materialistiska filosofin var ovilliga att acceptera Big Bang teorin, men slutligen vann detta över dem. Som ett resultat av vetenskapliga bevis som hade kommit upp till ljuset, så accepterade den vetenskapliga församling slutligen Big Bang teorin, som är att universum hade en begynnelse. Den ateistiska tänkaren Anthony Flew blev tvingad till att erkänna:

Det är tid att erkänna att de tillhörande ateister är tvungna att ta till sig den moderna kosmologiska samstämmigheten. För det verkar som att kosmologin är bevisad som en vetenskaplig fakta av vad St. Thomas förnöjsamt inte kunde bevisa filosofiskt; nämligen, att universum hade en begynnelse...

2) Teorin om evolutionen, den viktigaste vetenskapliga berättigandet bakom det första Humanistiska Manifest, började förlora sin grund årtionden efter det var skrivet. Det är välkänt idag att scenariet som var planerat för livets uppkomst av ateister (och ingen tvivel humanisterna) evolutionister så som A. I. Oparin och J. B. S. Haldane år 1930, inte har någon vetenskaplig grund. Levande organismer kan inte framställas genom en process av små växande förändringar, men tvära avkast med deras präglade kännemärken, och dessa fakta har blivit accepterade av evolutionister och fosilforskare själva sedan 1970. Modern biologi har demonstrerat att levande ting inte är ett resultat av förändringar i naturlagarna, men att det i varje organism komplexa system indikerar en intelligent design vilket är beviset för skapelsen.

Dessutom, misstaget att uttrycka sig att religiös tro var faktorn till att hindra mänskligheten från framåtsträvan. Man drog detta in i en konflikt vilket har blivit motbevisat i historiska händelser. Humanisterna uttrycker sig att, om man tar bort religiös tro så skulle människan bli lyckligare. Hur som helst, motsatsen har även här bevisats. Sex år efter den första Humanistiska Manifest blev publicerad, bröt Andra Världskriget ut. Ett rekord av tragedi kom till världen av den sekulära och fascistiska ideologi. Den humanistiska ideologin av kommunismen försvagades, först människorna i Sovjetunionen, sedan befolkningen av Kina, Kambodja, Vietnamn, Nord Korea, Cuba och olika länder i Afrika och Latin Amerika. Ickeparalella grymheter där totalt dödades 120 miljoner människor av olika kommunistregimer och organisationer. Det är också bevisat att den västländska facklan av humanism (kapitalistisk system) inte har fungerat att frambringa fred och harmoni i deras egna samhällen och andra länder runt om i världen.

Kollapsen av det humanistiska argumentet mot religion har också blivit manifesterat i deras psykologiska fält. Freudianska myter, en hörnsten för ateistisk dogma sedan tidigt elvahundratal, har blivit ogiltigförklarad av empiriska fakta. Patrick Glynn, från George Washington University, förklarar dessa fakta i hans bok med titeln: ”God: The Evidence, The Reconciliation of Faith and Reason in a Postsecular World”:

Det senaste kvartalet av nittonhundratalet har inte varit snäll mot psykoanalytikers visioner. Mest anmärkningsvärda har varit exponeringen av Freuds syn på religion (inte att nämna en mängd av andra intelligenser) som fullständigt missvisande. Ironiskt nog, vetenskaplig forskning i psykologin över de senaste tjugofem åren har demonstrerat detta och varit lång ifrån en neuros eller källa av neuroser som Freud och hans lärjungar uttryckte sig. Religiös tro är en av de mest konsekventa motsvarigheterna av all mental hälsa och harmoni. Studier efter studier har bevisat en mäktig relation mellan religiös tro och praktik blir å andra sidan hälsosamt uppträdande istället för problem som självmord, alkohol och drog problem, skilsmässor, deppresioner, kanske även överraskande, grader av sexuellt behag inom äktenskapet.

I korthet, det vetenskapliga stödet bakom humanism har bevisats ogilltlik och dess lovord fåfängda. Likväl, humanister har inte övergivit deras filosofi, utan istället i fakta, försökt att sprida denna åsikter runt om i världen med metoder som masspropaganda. Speciellt under efterkrigstiden har humanistisk propaganda i olika fält så som vetenskap, filosofi, musik, litteratur, konst och film. Det attraktiva men ihåliga budskapet skapad av humanistisk ideologi har trängt sig på massorna. Sången ”Imagine,” av John Lennon, en solist från en av de mest populära band av all tid, the Beatles är ett exempel på detta:

Imagine there's no heaven

It's easy if you try

No hell below us

Above us only sky

Imagine all the people Living for today...

Imagine there's no countries It isn't hard to do

Nothing to kill or die for And no religion too ...

You may say I'm a dreamer

But I'm not the only one

I hope someday you'll join us

And the world will be as one

Denna sång blev utnämnd till “århundradets sång” i ett flertal utnämningar som hölls år 1999. Detta är en god indikation av den sentimentalitet som humanism, saknar några vetenskapliga eller rationella fundament, som är belagd på den folkliga massorna. Humanism kan inte producera någon rationell motsvarighet till religion eller vad sanningen säger, men angrepp för att nyttja suggestiva metoder som dessa.

När lovorden av det Humanistiska Manifestet år 1993 bevisades som fåfängt, presenterade humanisterna fyrtio år senare ett andra manifest. I textens begynnelse fanns det en förklaring till varför det första lovordet inte hade fungerat. Trots fakta att denna förklaring var extremt svagt, demonstrerade man den varaktiga hållningen som humanist och deras ateistiska filosofi.

Det tydligaste kännetecknet av manifestet var bibehållandet av dess anti religiösa linje från 1933 års manifest:

Likt år 1933, tror humanister fortfarande att traditionell teism, speciellt tron på att Gud hör böner, antas leva och ta han om personer, att höra och förstå deras böner, och att kunna göra någonting för dem, är obevisat och en föråldrad tro... Vi tror... att traditionel dogmastik eller enväldig religion som placerar uppenbarelse, Gud, ritualer, eller trosbekännelse ovan människans behov och erfarenheten skadar den mänskliga arten... Som icke teist, tror vi på människan och inte Gud, naturen eller gudinnor.

Detta är en mycket ytlig förklaring. För att förstå religion, måste man först ha intelligensen och förståelsen och dessutom vara kapabel till att greppa tag om idéerna på djupet. Det anlaget måste vara en öppenhet och avböjelse av fördomar. Istället, humanism är inget mer än ett angrepp från några individer, som är passionerade ateister och mot religion, och att porträttera detta fördomar som rationella.

Hur som helst, den insatts av humanisterna att beskriva tro på Gud och monoteistiska religioner som grundlösa och omoderna trosbekännelser är faktiskt inte något nytt åtagande; det är tävlan som har beskrivits och utfört under tusentals år av dem som tar avstånd från Gud. I Koranen, Gud förklarar dessa gamla argument grundade av icke troende:

Er Gud är den Ende Guden. Men de som inte tror på det eviga livet förnekar det därför att högmod härskar i deras hjärtan. Utan tvivel vet Gud vad de döljer lika väl som det som de öppet erkänner – [och] Han älskar inte de högmodiga, De som på frågan "Vad har er Herre uppenbarat"? svarar: "[Ingenting annat än] sagor från förfädernas tid."(Koranen 16:22-24)

Dessa verser uppenbarar den sanna orsaken till att icketroendes avslagande av religion, vilket är en arrogans gömd i deras hjärtan. Filosofer anser att humanism endast utåt är ett skrivsätt av sin tid av dem som motsätter sig Gud. I andra ord, humanist är inte ett nytt sätt att tänka likt de säger som ansluter sig till detta. Det är ett gammalt antikt världsomfattande uppfattning där man gemensamt går i mot Gud med arrogans.

Då vi tittar närmare på framstegen av humanism i Europas historia, upptäcker vi många kraftiga bevis som försvarar detta.

Roten till Humanism i Kabala

Då vi ser att Kabbalan är en lära som dateras tillbaka till det forna Egypten och att den intog och kontaminerade religionen som Gud hade uppenbarat för Israeliterna. Vi har dessutom sett att dess fundament byggs ovan en perversitet som betraktar människan som inte skapad av en gudomlig skapare som funnits i evighet.

Humanism intog Europa från denna källa. Kristen tro baserades på guds existens och tro om att människan är beroende och skapad av Honom. Men, med spridningen av Tempelherrarnas traditioner genom Europa, började Kabbalan att attrahera ett antal filosofer. Så, under fjortonhundratalet, en rådande humanism började lämna en oförglömlig markering i Europeiska världen av idéer.

Förbindelsen mellan humanism och Kabbalan har blivit poängterad i ett flertal källor. En av dessa källor är boken av den kände författaren, Malachi Martin med titeln, ”The Keys of This Blood”. Martin är professor i historia vid Vatican´s Pontifical Bible Institute. Han berättar att influenserna från Kabbalan kan klart observeras hos humanisterna:

I detta ovanliga klimat av opålitlighet och utmaningar som kom till att märka i tidiga Renessansa Italien, uppstod det ett nätverk av Humanister associerade med strävan att fly den helhetskontroll av dess etablerade order. Given strävan som detta, de associerade var tvungna att existera i beskydd och sekretess, åtminstone vid dess begynnelse. Men vid sidan av sekretessen, dessa humanistiska grupper blev märkta av två andra utmärkelser. Det första var att de revolterade mot den traditionella tolkningen av Bibeln som uppehölls av prästerna och den civila anseende, och mot de filosofiska och teologiska grunder försedda av kyrkan för civila och det politiska livet... Inte med överraskning gav detta en attityd, dessa sammanslutningar hade deras eget koncept av orginella budskap från Bibeln och Guds uppenbarelse. De låste sig vid vad de ansåg vara en ultrahemlig kropp av kunskap, en gnosis vilket de baserades i en del av kult och okultisk ansträngd, drivande från Nord Afrika, Egypten och delar av den klassiska judiska Kabbalan. Italienska humanister manglade iden av Kabbala nästan bortom erkännandet. De omkonstruerade konceptet av gnosis, och omvandlade den till ett fullständigt världsplan. Den speciella gnosis de sökte var hemlig kunskap om hur man bemästrar de blinda makterna av naturen till en social politik.

I korthet, den humanistiska sammanslutningen formades i en period där man ville byta ut den Katolska kulturen i Europa med en ny kultur som hade sina rötter i Kabbalan. Deras målsättning var att skapa en social politisk ändring. Det är intressant att vid sidan av Kabbalan, i källan till denna nya kultur fanns det läror från det forna Egypten. Professor Martin skriver:

Initiativet av de tidiga humanistiska sammanslutningar var anhängare av den Stora Styrkan, den Stora Arkitekt av Kosmos vilket de representerade under formen av den Sakrala Tetragrammaton, YHWH ...[humanister] lånade andra symboler, pyramider och ”det tittande ögat” huvudsaklig från Egyptiska källor.

Det är ganska intressant att humanister använder sig av konceptet, ”den Stora Arkitekten av Universum,” en term som fortfarande används av Masons idag. Detta indikerade att det måste ha funnits ett samband mellan humanister och Masoner. Professor Martin skriver:

Initiativet av de tidiga humanistiska sammanslutningar var anhängare av den Stora Styrkan, den Stora Arkitekt av Kosmos vilket de representerade under formen av den Sakrala Tetragrammaton, YHWH ...[humanister] lånade andra symboler, pyramider och ”det tittande ögat” huvudsaklig från Egyptiska källor. Det är ganska intressant att humanister använder sig av konceptet, ”den Stora Arkitekten av Universum,” en term som fortfarande används av Masons idag. Detta indikerade att det måste ha funnits ett samband mellan humanister och Masoner. Professor Martin skriver:

Undertiden, i andra nordliga klimaten, en mer viktig union skapades med humanisterna. En union som ingen kunde ha förväntat sig. 1300-talet, under den tid då kaballaistiska humanister sammanslutningar började finna deras betydelse, fanns de redan i England, Skottland och Frankrikes medeltida gillen. Ingen levande under 1300-talet kunde ha grundat en sammanslagning mellan frimurarnas gille och de italienska humanisterna... Den nya Masonry skiftade väg från alla allians till romerska ecklesiastiska kristendom. Och igen, likt de italienska okultista humanister, den hemliga garantin av den traditionella Logarna blev fundamentet i förhållandet. Dessa två grupper hade mer gemensamt än hemligheterna. Från skrifter och inspelningar av spekulativa Masonry, är det klart att den centrala religiositet blev en tro på den Stora Arkitekten av Universum, en gestalt som är familjär influerad från de italienska humanisterna. Den Stora Arkitekten, blev överhängande och i grunden del av den materiella kosmos, en produkt av det ”upplysta” sinnet. Det var ingen begreppsmässig grund där en sådan tro kunde bli erkänd av kristendomen. Det omöjliggjordes då alla dessa idéer var en synd, Helvetet för bestraffning, Himlen för belöning och den evigt oavbrutna uppoffringen till mässan, helgon och änglar, präster och påvar.

Korthet, i trettonhundratalets Europa, humanister och Masonitiska organisationer föddes som hade sina rötter i Kabbalan. Och, denna organisation trodde inte på Gud så som Judar, Kristna och Muslimer gjorde: Skaparen och Härskaren över hela universum, den ende Herren och Gud till mänskligheten. Istället använde de sig av ett annat koncept, som att ”Den Store Arkitekt av Universum,” vilket enligt deras begrepp skulle vara ”en del av den materiella universum.”

Med andra ord, denna hemliga organisation, som uppstod i Europa under trettonhundratalet, motsade sig tron på Gud, men under konceptet ”den Store Arkitekten av Universum” accepterades den materialistiska universum som gudomlig. För att klargöra definitionen av denna korrupta tro, så kan vi hoppa fram till nittonhundratalet och se i Frimurarnas litteratur. Ett exempel, en av Turkiets högste Frimurare, Selami Isindag har skrivit en bok med titeln "Masonluktan Esinlenmeter" (inspiration från Frimurare). Meningen med denna bok är att träna unga Frimurare. Angående Frimurarnas tro om den "Stora Arkitekten av Universum," säger han:

Frimurare är inte gudlösa. Men konceptet med Gud har de adopterat med en annan synvinkel från religionen. Guden för Frimurarna är en exalterad princip. Det är vid toppen av evolutionen. Genom att kritisera våran inneboende, lärt känna oss själva och medvetet vandrat in i vetenskapens passage, intelligens och virtuellt, kan vi reducera avståndet mellan honom och oss. Sedan, denna gud besitter inte den goda eller dåliga karaktären av människan. Den är inte personifierad. Den är inte tänkt som en guide för naturen eller mänskligheten. Den är en arkitekt av det stora arbetet av universum, dess enhet och harmoni. Det är den totalitet av allt skapad inom universum, en total kraft som omspänner allt, en energi. Trots detta, kan man inte acceptera det som en varelse... detta är ett stort mysterium.

I samma bok, klargör man när Frimurarna talar om den ”Stora Arkitekten av Universum,” menar man naturen eller att de dyrkar naturen:

Vid sidan från naturen kan det inte finnas någon kraft som ansvarar för vårat infall eller våra aktiviteter... Principlös och läror av Frimurarna är vetenskaplig, fakta baserad på ventenskap och intelligens. Gud är evolutionen. Ett element av dess kraft från naturen. Så den absoluta verkligheten är evolutionen själv och energin den omfattar.

Tidningen Mimar Sinan, en publikation speciellt för turkiska Frimurare har också förklarat samma Masonitiska filosofi:

Den Stora Arkitekten av Universum är en tendens mot evigheten. Den är en ingång till evigheten. För oss är den ett infall. Den medför den pågående sökande efter en absolut perfektionism och evighet. Den formar en distans mellan det nuvarande moment och den Tänkande Frimuraren, eller medvetenhet.

Detta är en tro Frimurare menar när de säger, ”Vi tror på Gud, vi accepterar inte ateister hos oss”. Det är inte Gud som Masons dyrkar, men ett koncept av naturen och humanist, evolutionen och humanistisk Gudsökande i deras filosofi.

Då vi överblickade Frimurarnas litteratur, började vi att se att denna organisation är inget mer än organiserad humanism, så väl vi känner igen att dess mål är att skapa en genomströmming hela världen över, en sekulär humanistisk order. Dessa idéer föddes hos humanister på trettonhundratalets Europa, samtidigt Masons fortfarande fanns fria och försvarade dem.

Dyrkan av mänskligheten

De interna publikationerna av Frimurarna beskriver organisationens humanistiska filosofi in i detalj och deras fientliga inställning mot monoteism. Det finns oändligt många förklaringar, tolkningar, citeringar som kan tillhandahålla oss information i detta ämne i deras egna tidskrifter.

Som vi berättade i början, humanism har vänt sig från sin skapare av mänskligheten och accepterat människan som ”den högsta form av varelse i universum”. Detta ger underförstått stöd för dyrkan av människan. Denna irrationella tro, som startades hos Kabbalistiska humanister under tretton till fjortonhundratalet, och än bland dagens Frimurare.

En av trettonhundratalets mest framstående humanist var, Pico Della Mirandola. Han arbete som fick titeln ”Conclusiones philosophicae, cabalisticae, et theologicae” blev fördömd av Påven Innocent VIII år 1489 för att innehålla kättiska idéer. Mirandola skrev att det inte finns någonting i världen som är högre än den lovprisade människan. Kyrkan såg detta som en kättisk idé som inte var mer än att dyrka mänskligheten. Till skillnad, detta var en kättisk idé eftersom det inte fanns någon att ära förutom Gud. Mänskligheten är blott Hans skapelse. Idag, Frimurare tillkännage Mirandola´s kättiska idéer att dyrka mänskligheten mer öppet. Ett exempel finns i en lokal Masonics folder som säger:

Primitiva samhällen som är svaga och till orsak av sin svaghet så dyrkar de krafter och fenomen omkring sig. Men Masonry dyrkar endast mänskligheten.

I ”The Lost Keys of Freemasonry,” Manly P. Hall förklarar man att denna Masonic humanistiska läran härstammar från det forna Egypten:

Människan är en gud i skapandet, likt in i det mystiska myterna av Egypten, på drejskivan började han att modellera. Då hans ljus skiner ut för att lyfta och bevara alla saker, mottar han den trippelkrona av gudomlighet och går med i sammanslutningen av Master Masons, som i deras skynke med färgen Blått och Guld, söker att fördriva nattens mörker med trippel ljus av den Masonic Loge.

Enligt den falska tron av Masonry så är människor som gudar, men endast grand mastern når den fullhet av denna gudomlighet. Vägen till att bli en grand master är att helt ta avstånd från att tro på Gud och dess fakta att människor är Hans tjänare. Dessa fakta har en annan, J.D. Buck överskådat i hans bok "Mystic Masonry":

Den enda person Gud Frimurare accepterar är mänskligheten i toto... Mänskligheten är därför den enda personliga gud som där finns.

Uppenbarligen, Masonry är en sorts religion. Men det är inte en monoteistisk religion; det är en humanistisk religion och, därefter en falsk religion. Den anbefaller dyrkan till mänskligheten, inte Gud. Masonic skrifter vidhåller denna punkt. I en artikel i tidningen Turk Mason (De turkiska frimurarna), berättar man: ”Vi bekräftar alltid att den högste ideal av Masonry ligger i den mänskliga läran.”

En annan turkisk publikation förklarar att humanism är en religion:

Långt ifrån de torra predikningarna av religiös dogma, men en genuin religion. Och vår humanism vilket betyder att livet slår rot, kommer att tillfredsställa de begär som ungdomen inte känner till.

Hur kan Frimurarna tjäna denna falska religion de tror på? För att se detta, måste vi titta lite närmare på budskapet som de sprider inom sammanslutningen.

Humanistisk moralisk teori

Idag, är Frimurare i många länder involverade i att försöka introducera dem själva till resten av samhället. De använder sig av press konferenser, Internet, tidningar, reklam och uttalanden, där de beskriver dem själva som en organisation som enbart ägnar sig åt goda saker i samhället. I vissa länder finns det t.om. välgörenhets organisationer som stöds av Frimurarna.

Detsamma gäller även Rotary och Lion´s Club, vilka är en ”light” version av Frimurarna. Alla dessa organisationer säger sig arbeta för det goda inom samhället.

Välgörenhet, att arbeta för det goda i samhället är inget löfte om att vara missmodig, vi har ingen åsikt om detta. Men bakom deras krav finns det ett vilseledande budskap. Frimurare anser att det kan finnas moral utan religion och att en moralisk värld kan etableras utan religion. Och, deras syfte bakom välgörenheter är att sprida detta budskap till samhället.

Vi ska i korthet förklara varför dessa krav är så svekfulla. Men först så kan det vara användbart att betrakta Frimurarnas syn på detta ämne. På Frimurarnas hemsida över Internet, beskrivs möjligheten av ”moral utan religion” på följande sätt:

Vad är människan? Var kommer han ifrån och var är han på väg?... Hur lever en person sitt liv? Hur måste han leva?

Religionen försöker att besvara dessa frågor med hjälp av moraliska principer som de har satt samman. Hur som helst så lutar de sina principer mot metafysiska koncept som Gud, himmelen, helvetet, dyrkan. Och människor måste finna deras principer i livet utan att vara involverade i ett metafysiskt problem, som de måste tro på utan kompromisser. Frimurarna har deklarerat dessa principer i århundraden som frihet, jämlikhet, broderskap och kärlek till att arbeta för fred, demokrati m.m. Detta frigör en person totalt från religiös bekännelse men ändå tillhandahålla principerna av livet. De söker sin bas, inte i metafysiska koncept men inom människan som lever på jorden.

Frimurare som tänker på detta sätt är totalt i motsatt till en person som tror på Gud och utför välgörenhet i syfte att vinna Hans godkännande. För dem, utförs allt i syfte för mänskligheten. Vi kan sannerligen se detta sätt att tänka i en bok publicerad av den turkiske logen:

Mansonisk moral är baserad på kärlek till människan. Den tar helt avstånd ifrån att vara god i hopp om framtid, en fördel, en utmärkelse, och ett paradis utan fruktan från andra människor, ett religiös eller politisk institut, okänd övernaturlig makt.... Den ansluter sig endast och exalterar till att vara god i relationer, i kärlek till familjen, landet, människan och mänskligheten. Detta är en av de mest betydelsefulla målsättningar, Frimurarnas evolution. Kärleken till människan och att vara god utan att anta att man får något tillbaka och att nå denna nivå är en lång evolution.

Begäran som finns citerat här ovan är mycket missanvisande. Utan moralisk disciplin av religion finns det ingen betydande självuppoffring till resten av samhället. Och, var skulle detta visa sig bli tekniskt möjligt, relationer är blott ytliga. De som inte har en liten gnutta religiös moral och inte fruktar Gud, människor skulle endast oroas över sin egen vinning. Då människor tänker att deras personliga intressen är som insatts, kan de inte förmedla sann kärlek, lojalitet eller ömhet. De visar endast kärlek och respekt till de som kan ge något tillbaka till dem själva. Detta eftersom enlig denna missledande koncept så finns man endast i denna värld en gång och därför kommer man att ta ut så mycket av livet som möjligt. Senare, enligt denna falska tro, finns det ingen vedergällning för några ohederlighet eller ondska de har utfört i detta liv.

Mansonic litteratur är full med moraliska predikningar vilket försöker att fördunkla dessa fakta. Men, sannerligen, denna moralitet utan religion är inget annat än skamlig rättorik. Historien är full av exemplen som bevisar att utan självdisciplin som religionen tilldelar ovan den mänskliga själen och utan en gudomlig lag kan inte sann moral bli etablerad.

Ett slående exempel på detta var den store Franska Revolutionen år 1789. Mansons, som var underliggande kraft i revolutionen kom fram med slogans och utrop med moraliska ideal som ”Frihet, Jämlikhet och broderskap”...

Under artonhundratalet, föddes socialismen från infallet av möjligheterna till en moral utan religion, ett ännu mer katastrofalt resultat. Socialism som igentligen förespråkade rättvisa, jämlikhet i samhället, där ingen skulle utnyttjas och slutligen förespråkade att avskaffa religionen. Hur som helst, under nittonhundratalet, i länder som Sovjet unionen, Östra blocket, Kina, Indo- Kina, flera länder i Afrika och Centralamerika, blev platser där människor levde i fasanfull misär. Kommunistiska regimer mördade ett ofantligt antal människor; det totala antalet närmade sig 120 miljoner människor. Senare, i motsatt till det som har förespråkats, rättvisa och jämlikhet har aldrig blivit etablerad i någon kommunistisk regim; kommunistiska ledare har istället blivit beskyllda som elitklasser. (Milovan Djilas, en Jugoslavisk filosof förklarar i sin bok med namnet ”The New Class” att de kommunistiska ledarna kännetecknades som ”nomenklatura,” som formade en ”privilligerad klass” istället för det som sägs i socialism.)

Även idag, när vi ser in i Frimureriet själva, vilka alltjämnt utsäger sig ha en idé om att ”tjäna samhället” och ”offra för mänskligheten,” finner vi inte detta helt ärligt. I många länder har Frimurarna fokuserat på relationer för materialistisk vinning. I P2 Masonic Lodge, en skandal under 1980-talets Italien, kom det fram att Masons hade ett mycket nära samarbete med maffian, och att dess ledare av logen var involverade i aktivism så som smuggling av vapen, droger och pengatvätt. De var dessutom inblandade genom att arrangera mord mot deras rivaler och de som har förrått dem. I ”Great Eastern Lodge Scandal” år 1992 i Frankrike, och i ”Clean Hands” operation i Englands rapporterades i Engelsk press 1995, aktivister från Masonic logar i deras intresse av illegal profit kom till ytan. Mansons idéer om ”mänsklig moral” är endast en skam.

Att sådana saker händer är vanligt, som vi sa från början, moral blir endast etablerad i samhällen då moral disciplin utgår från religion. Grunden av moral ligger bortom arrogans och egoism, och den enda som kan skapa denna stat är de som relaterar deras ansvar till Gud. I Koranen kan vi läsa att efter Gud berättat om troendes självuppoffring, beordrats; ”De som värjer sig för girighetens [frestelser] – dem skall det gå väl i händer.” [Koranen 59:9] Detta är sann grund av moral.

I Sura Furqan i Koranen, beskrivs sanningen av moral till den troende på följande sätt:

Den Nåderikes [sanna] tjänare går lugnt och värdigt [och utan later] på jorden, och när avgudardyrkarna vill inleda ett samtal med dem, svarar de med fredshälsningen.
Och under natten vakar de i bön – ömsom faller de ned inför sin Herre, ömsom står de upp.
Och de ber: "Skona oss, Herre, från helvetet, straffet som är ett lidande utan slut! [Det är] en usel boning och en usel rastplats!"
Och när de ger åt andra, visar de sig varken slösaktiga eller snåla; däremellan finns en medelväg.
Och de anropar aldrig en gudom vid sidan av Gud och de berövar aldrig en människa livet – sol gud har förklarat heligt – annat än i rättfärdigt syfte, och de avhåller sig från äktenskapsbrott.
Den som begår dessa svåra synder skall få sona dem med en exemplarisk bestraffning. [och] på Uppståndelsedagens dag skall hans straff fördubblas och han skall gå bort med skammen för att lida detta straff i evighet. De skall inte straffas om visar ånger och blir troende och lever ett rättskaffens liv. I stället för deras dåliga handlingar skall Gud sätta goda handlingar, därför att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig; och den som ångrar sig och [därefter] lever rättskaffens, har vänt tillbaka till Gud i sann och uppriktig ånger. [Den Nåderikens sanna tjänare är] också de som inte vittnar falskt och som, när de träffar på [människor inbegriper i] lättsinnigt tal, går vidare med värdighet och som, när de erinras om sin Herres tecken, inte störtar ned, blinda och döva [som avgudadyrkarna inför sina gudabilder](Koranen 25:63-73 )

Detta är den förpliktigade grunden för en troende som underkastar sig till Gud för mänskligheten, ”inte vänder deras ryggar, som om de vore döva eller blinda när de kommer ihåg Hans tecken”, eftersom deras plikt, en person är räddad från egoism, världsliga passioner, ambitioner och istället försöker få andra att gilla honom. Denna sorts moral som beskrevs i verser ovan är ansträngd vilket betyder ensamt. Därför så är samhällen med brist på kärlek eller fruktan till Gud ofta omoraliska, då inget kan vara fastlagt som absolut, varje beslut om vad som är rätt eller fel är i enlighet med sina egna intressen.

Faktum, det primära målet för Frimurarnas sekulära humanistiska och morala filosofi är, inte att etablera en moral värld, men att etablera en sekulär värld. I andra ord, Frimurare ansluter sig inte till filosofin om humanism eftersom de lägger en stor vikt på moralen, utan endast att förändra samhället till något där religion inte är nödvändig.

Frimurarnas mål: Att etablera en humanistisk värld

Humanisternas filosofi vilket Frimurare betraktar så högaktlig, är grundad i att motsäga sig tron till Gud och att dyrka människor eller vördnaden av ”mänskligheten” i Hans plats. Men detta upphöjer en annan viktig fråga: tillhandahåller Masons denna tro endast för dem själva, eller vill de adoptera detta även till andra?

Då vi tittar i Frimurarnas skrifter, finner vi klart och tydligt svaret på denna fråga: målet av dess organisation är att sprida humanistisk filosofi genom världen, och reducera de monoteistiska religionerna (Islam, Kristendom och Judendom).

Som ett exempel, i en artikel publicerad i Frimurarnas egen tidning Mimar Sinan står det, ”Frimurarna söker inte efter upphov av dess ide av ondska, rättvisa och ärlighet bortom den fysikaliska världen, de tror att dessa saker reser sig från personens sociala villkor, sociala förhållanden och vad han har för strävan i livet”. och dessutom, ”Frimurarna försöker att sprida denna ide genom hela världen”.

Selami Isindag, en senior turkisk frimurare skriver:

Enligt Frimurarna, en uppmaning för att rädda mänskligheten från en moralitet, en övernaturlig religiöst baserad källa, så är det nödvändigt att etablera en moral som är baserad på kärlek till mänskligheten vilket inte är relativa. I des traditionella moraliska principer, Frimurare har tagit en del i syfte till den mänskliga organismen, det behövs och dess behag, reglerna i det sociala livet och dess organisation, samvete, frihet i att tänka och uttrycka sig och slutligen, allt detta som ingår i det naturliga livet. Därför är dess mål att etablera och fostra människans moral i alla samhällen.

Vad Master Mason Isindag menar med ”att rädda mänskligheten från en moralitet, en övernaturlig religiöst baserad källa” är likgiltigt av alla människor från religionerna. I samma bok, förklarar Isindag att dess mål och att ”principerna för dem som har makten i samhället och en avancerad civilisation”.

Frimurarnas positiva princip är nödvändig och lagom för att etablera en avancerad civilisation, de är:

– Accepterandet att den opersonliga guden (den store arkitekten av universum) är självaste evolutionen.

– Avståndstagandet av tron på uppenbarelsen, mystisk och tom tro.

– Företrädarna av rationell humanism och arbete.

Den första av de tre artiklarna ovan fastställer avståndstagandet att det existerar en Gud. (Frimurarna tror inte på Gud, men den store arkitekten av universum, och det ovannämnda citatet bevisar att med denna term så menar de evolutionen.) Den andra artikeln tar avstånd från uppenbarelsen från Gud och religiös kunskap baserad på den (Isindag själv definierar detta som ”tom tro.”) Och den tredje artikeln upphöjer man mänskligheten och det humanistiska konceptet av ”arbete” (likt i kommunism).

Om vi beaktar hur befästande dessa idéer har blivit i världen idag, så kan vi förstå influenserna om hur Frimurarna har påverkat. Det finns en annan viktig sak att notera: hur har Frimurarna satt igång dess mission mot religionen? Då vi tittar närmare på Frimurarnas skrifter så finner vi att de vill förstöra religionen, på ett socialt plan genom masspropaganda. Master Mason Selami Isindag berikade detta ämne till ljuset i detta passage från hans bok:

Även alltför undertryckande regimer har inte lyckats i deras försök att förstöra instituten för religion. Istället, de hårda övergreppen med politiska metoder i deras försök att upplysa samhället genom att rädda människor från tom religiös tro och dogma producerade en ofördelaktig reaktion: platserna för dyrkan man ville stänga är idag fullare än någonsin, och tron samt dogma att dess olaglighet har fått fler anhängare. I en annan lektion pekade vi ut att från mörkret till upplysningen är positiv vetenskap och dess principer av logik och visdom. Om människor är utbildade enligt denna väg, kommer de att respektera humanism och positiva sidor av religion men bespara dem själva från fåfängt tro och dogma.

För att förstå vad som menas här måste vi analysera texten noggrant. Isindag säger att repression av religion kommer att göra religiösa människor mer motiverade och få starkare hållning till religionen. Istället för att förhindra religion från att förstärkas, anser Isindag att Masons borde förstöra religionen från ett intellektuellt plan. Vad han menar med ”positiv vetenskap och dess principer av logik och visdom” är verkligen inte vetenskap, logik eller visdom. Vad han menar är blott en humanistisk, materialistisk filosofi som använder dessa uppsnappade fraser som kamouflage, vilket i verkligheten är Darwinism. Isindag hävdar att om dessa idéer är spridda i samhället, ”endast humanistiska element i religioner kommer att vinna respekt,” detta är vad som kommer att bli kvar av religion, endast de element som godkänns i den humanistiska filosofin. I andra ord, de vill ta avstånd från sanningens grund vilket ligger i fundamentet av den monoteistiska religionen (Isindag kallar dem fåfängd tro och dogma). Denna sanning är den ultimata verkligheten som att människan är skapad av Gud och har ett ansvar gent emot Honom.

I korthet, Frimurare försöker att förstöra elementen i tron som grundar essensen till religion. De vill reducera religionens roll som blott ett kulturellt element som förmedlar sin idé på ett antal generella moraliska frågor. Vägen till att uppnå detta enligt Frimurarna är att inrätta ateism i förbundet med täckmantel av vetenskap. De ultimata tanken, deras mål är att ta bort religion från dess position som ett kulturellt element och etablera en total ateistisk värld. I en artikel av Isindag, i tidningen Mason, med titeln ”Positive Science- The Obstacles of Mind and Masonry,” berättar han:

Som ett resultat av allt detta, vill jag säga att den viktigaste uppgift humanism och Frimurare har av dom alla är inte att vända sig till vetenskap och orsak, för att bekräfta att detta är det bästa och enda väg i enlighet till evolutionen, att sprida vår tro till människor och att utbilda människor i positiv vetenskap.

G. E. Lessing and E. Renan. The Masons wanted to realize the dream of these two atheist writers in eradicating religion from the face of the earth.

Orden av Ernest Renan är mycket viktiga: ”om människan är utbildad och upplyst i positiv vetenskap och orsak, den fåfänga tron av religion kommer att kollapsa av sig själv”. Lessings ord stödde denna syn: ”om människan är utbildad och upplyst av positiv vetenskap och orsak, så kommer inte religion behövas en dag”.

Detta är det ultimata målet för Frimurarna. De vill förstöra religionen totalt, och etablera en humanistisk värld baserad på ”sakralt” av humanism. Det är, en ny order av ignorans de vill skapa, där människor fråntar sig tron på Gud som skapade dem, och istället beaktar sig själva som gudomliga.... Detta mål är i syfte för att utvigda Frimurarna. I en Masonic tidning med namnet Ayna (Spegel), kallas detta en ”Tempel Idé”.

Modern Frimureri har ändrat sitt mål från den gamla Masons att bygga ett fysiskt tempel i idén om att bygga ett ”Tempel av Idéer”. Dess konstruktion av Templet av Idéer kommer att vara möjligt då Masonitiska principer och verkan är etablerade och då visa människor ökar på jorden.

Det framtida målet, Frimurare arbetar outtröttat mot i många länder runt om i världen. Masonic organisationer finns i universitet, andra utbildningsinstitut, i media, i världen av konst och idéer. De stannar aldrig i dess ansträngningar att sprida dess humanistiska filosofi i föreningar och att dölja sanningen av den grundläggande tron på religion. Vi kommer att se detta senare i evolutionsteorin, vilket är en av Masons principiella betydelse av propaganda.

Dessutom, deras syfte att bygga ett samhälle som inte ens nämner namnet Gud i religionen, men förser endast människan med njutningar, begär och världsliga ambitioner. Detta kommer att vara samhället formad av människor som har gjort Gud till någonting man förkastar föraktfullt bakom deras rygg, likt Koranen berättar om folket i Madyan. I denna kultur av ignorans finns det inget rum för fruktan och kärlek till Gud, att följa Hans vilja, att utföra och dyrka, dessutom ingen tro i ett liv efter detta. Faktum är att dessa idéer är att vara gammalmodiga och karakteristisk av outbildade människor. Detta budskap är återkommande i filmer, komedier och noveller.

I denna stora företagsamhet av mottagande, Frimurarna fortsätter att spela en ledande roll. Men det är också många andra grupper och individer som engagerar i samma arbete. Masons accepterar dem som ”ärade Frimurare,” och räknar dem som deras allierade eftersom de är alla en i deras skarpa humanistiska filosofi. Selami Isindag skriver:

Masonry accepterar också dessa fakta. Ute i världen finns det visa människor som, även om de inte är Frimurare, åtagit sig den Masoniska ideologin. Detta eftersom deras ideologi är i helhet en ideologi av människan och mänskligheten.

Denna ihärdiga strid mot religion relaterar på två grundläggande argument och berättigande: materialistisk filosofi och Darwins teori av evolutionsläran.

I nästa två kapitel kommer vi att utforska dessa två berättigande, deras upphov och dess relation till Masonry. Sedan, kommer vi att kunna förstå mer klart bakom ridåerna om deras idéer som har influerat värden sedan artonhundratalet.