Kapitel 3: Kommunismens Matta Värld

Kommunistisk ideologi har producerat ett märkbart konservativt, stelt, färglöst samhälle. För att förstå detta, behöver man bara minnas kommunisternas inställning till sina egna medborgare. Som ansatt tidigare, ser den materialistiska filosofin vid roten av kommunismen en människa som bestående endast av materia. Den förnekar existensen av en mänsklig själ eller ande och hävdar att det mänskliga medvetandet inte är något annat än en produkt av ”materia i rörelse”. För en materialist är människor därför bara avancerade maskiner. Alla deras tankar och känslor anses vara resultatet av kemiska reaktioner som sker inuti maskinen.

Med andra ord, tror materialister att cellerna och atomerna som komponerade oss har medvetande, tankekraft, ser och hör, njuter av skönhet och känner sorg när de konfronteras med dåliga erfarenheter. Om du skulle fråga någon av dessa människor om en atom kan tänka skulle de säkerligen säga nej, men de tror att tankeförmåga uppstår när vissa atomer går samman för att bilda hjärnan. Mer därtill, förutsätter marxistisk ideologi att all den mänskliga kulturen och medvetandet är materiellt baserat. Enligt kommunistiskt tänkande, existerar inget oberoende medvetande förutom den materiella världen runtomkring oss. Tvärtom, mänskligt medvetande upplevs helt inom materiens värld. Marx hävdade att, ”Det är inte människans medvetande som bestämmer dess väsen, utan tvärtom, deras sociala varelse som bestämmer deras medvetande”. 54 Ludwig Feuerbach, en ledande marxistisk tänkare, sammanfattade den materialistiska logikens nonsens när han förklarade, ”en person är vad han äter”.

På grund av deras materialistiska fördomar, ser marxister det mänskliga samhället i termer av materiella kriterier. De fokuserar mycket av sin uppmärksamhet på idén om ”klass” som ett materiellt koncept. Klass avser de olika ekonomiska nivåerna i ett samhälle och för marxister är det det enda viktiga kriteriet. Enligt marxister, till exempel, är arbetarna en enda klass som kallas ”proletariatet”; kapitalisterna komponerar ”bourgeoisiens” klass. Eftersom alla arbetare lever under olämpliga förhållanden måste de dela samma ”proletära medvetande”. På samma sätt måste alla kapitalister dela ett ”borgerligt” medvetande eftersom de alla delar samma välfärd. Marxister accepterar inte att en arbetstagare eller en fabriksägare möjligtvis kan ha ett helt annat medvetande som härrör från hans egen oberoende karaktär eller världsbild. 55

En naturlig följd av denna synpunkt är att dela in människor i separata materiella kategorier och utvärdera dem därefter. För en marxist, är de enda befintliga kategorierna- såsom bourgeoisien, den lilla (eller petite) bourgeoisien, proletariatet, imperialister och kompradorer – helt baserade på materiella faktorer. Om en person arbetar i en fabrik med sina egna händer, är hans existens bestämd av det arbete han gör. Om en bybo arbetar på fälten, är hans enda medvetande som en bybos.

På grund av denna synpunkt, hävdar marxister att historiens enda avgörande är ”produktionsmedlen”. Marx berömda Das Kapital försöker tolka historien i termer av produktionsmedlen. Enligt Marx, var det ”primitiva samhället” en grupp av jägare-samlare. Med övergången till jordbruk, föddes ett samhälle med ”livegna”. Senare utvecklades det ”feodala samhället” tillsammans med nya ändringar i den typen av produktion. När maskinerna uppfanns kom en ny typ av produktion kallad industri. Med det kom det ”kapitalistiska samhället”. Enligt Marx uppstod och utvecklades begrepp som religion, stat, lag, familj och moral från skillnader i vilka typer av produktion.

Marxismens snäva syn på historien har vederlagts med förklaringar av många tänkare som inte talar om konkreta erfarenheter. Därför, finns det ingen anledning att visa ogiltigheten här, bara för att fokusera på det konservativa, tråkiga, stela, färglösa samhälle som ett materialistiskt företag producerar. I motsats till den marxistiska tron, är den mänskliga anden eller själen inte en materiell produkt. Tvärtom, det vi kallar materia syns, hörs och känns av anden. Därför är det inte möjligt att definiera den mänskliga anden i termer av de materiella förhållandena där den befinner sig. Gud skapade den mänskliga anden med olika aspekter och tendenser såsom intelligens, fantasi, känslor och önskningar. Oavsett vilka omständigheter en person befinner sig i, kommer dessa tendenser inte förändras; de kommer endast att uttryckas på ett annat sätt. Gud skapade den första människan och gav honom samma egenskaper och färdigheter som dagens människor. Av denna anledning behöver vår nivå av medvetande inte variera beroende på den plats eller tid vi lever i. Viljan, känslan, tankarna och sinnet för den allra första människan i historien är desamma som för alla som lever idag. Den enda skillnaden är de medel han använder för att uttrycka dem. Individens medvetandenivå varierar beroende på hur han använder de mentala färdigheter och uppmaningar han har fått av sitt samvete. Muslimer som är medvetna om detta, begränsas inte av tid, plats, miljö eller särskilda ideologiska idéer. Som Gud har befallt dem i Koranen, begrundar de allt som händer dem, försöker att förstå dess nyanser och se dess skönhet. I Koranen (2:164), beskriver Gud den troendes medvetande:

The cold faces of Lenin, Engels and Marx adorning important places in every Communist regime.

I skapelsen av himlarna och jorden, i växlingen mellan natt och dag, i skeppen som plöjer haven [lastade] med det som är till nytta för människorna, i regnet som Gud sänder ned och därmed ger nytt liv åt den jord som varit död och låter djur av alla de slag befolka den och i vindarnas och molnens rörelser, drivna mellan himmel och jord i bestämda banor - [i allt detta] ligger förvisso budskap till dem som använder sitt förstånd.

Av denna anledning, har de som tror på Gud en bred horisont. De tänker alltid fritt och är oändligt kreativa inom olika områden av konst och estetik. Oförmögna att förstå denna sanning, försökte Marx och hans anhängare proppa mänskligt medvetande i den extremt snäva, fabricerade formen av ”klassmedvetande”. De tvingade alla som de kunde påverka att tänka och leva i dessa imaginära termer. I varje land där marxismen slog rot, precis som den mördade tiotals miljoner utan ånger, så frös den mänskliga uttryck i konst, estetik och andra uttryck för den mänskliga anden.

Den ”Kommunistiska Konstens” Livlöshet

A 1927 painting by Russian artist Aleksandr Deyneka entitled "The Defense of Petrograd.".

Med den bolsjevikiska revolutionen i oktober 1917 etablerade Ryssland världens första marxistiska regim. Först med Lenin, sedan under Stalins stålnäve, omformade den kommunistiska ideologin hela landet. Dess inflytande kan ses i de viktigaste delarna av kultur såsom konst, estetik och arkitektur.

Omedelbart efter revolutionen, kom idén om ”proletär konst” i förgrunden. I en tidning som heter Iskusstvo Kommuny ("Commune Art"), meddelade kommunistiska konstnärer sin avsikt att producera konstverk för att tjäna proletär kultur. De uttryckte liknande idéer i organisationen kallad proletkult (”proletär kultur”).

De började diskutera innebörden av ”proletär konst”. Från början av 1920-talet försvarade välkända ryska konstnärer som Vladimir Yevgrafovich Tatlin och Aleksandr Mikhailovich Rodchenko tanken att en konstnär måste vara en tekniker som ger praktiska lösningar på problem med proletariatet. Lenin stöttade denna idé och undertryckte många områden av konst som ansågs vara värdelös ur synvinkel av proletariatet. Till exempel, fastställde Tatlin och Rodtjenko att en konstnärlig representation inte skulle vara till någon nytta för en arbetstagare i hans vardagsliv och beslutade att målning var en ogiltig konstform.

Under Communism, art lost all esthetic meaning and turned into a mechanical means of propaganda.These drawings purport to depict the model person—a crude, strong, dull worker or peasant who thinks of nothing beyond obeying the system.

År 1921, blev denna nya kunskap om konst så kallad ”konstruktivism”, Sovjetunionens officiella konstpolicy. Tatlin, i spetsen för detta sätt att tänka, tyckte det var nödvändigt att göra något ”nyttigt” som att designa hus och möbler istället för att måla värdelösa bilder. För att bidra till proletariatets liv, designade han kläder för dem att bära under sina långa arbetspass som skulle hålla dem med hög värme och flexibilitet med minsta vikt och utgift i råvaror. Han konstruerade också en typ av spis vilken skulle ge den största hettan med minsta möjliga bränsle.

Alla konstnärer blev inte ”ingenjörer” som Tatlin, men de accepterade tanken på ”proletär konst” och använde sina talanger för att tjäna kommunistisk ideologi. Nästan alla sovjetiska konstnärer för tiden producerade affischer, skyltar och slagord för användning i arbetarklubbar och små sammankomster kallade ”sovjeter”. Alla delade gemensamma bilder: kraftfulla, muskulösa sovjetiska bybor och arbetstagare med en hammare eller klyv i handen, stående arga proletära figurer som bryter sina kedjor i bitar, beväpnade soldater marscherar under röda fanor under Lenins ledning…

Soviet propaganda posters from the 1920's: "The Ten Commandments of the Proletariat" and "The Lie of International Imperialism.".

I denna nya förståelse av konst, var begreppet ”estetik” frånvarande, även betraktad som en farlig borgerlig bilaga. Det estetiska idealet var avlägset från alla bilder, statyer, affischer, inredning och arkitektur. The Encyclopedia Britannica säger att en ”anti-estetism” styrde kommunistisk konst, vilken blev kännetecknad av en uppsjö av grova, tråkiga och råa sinnrikheter. Under Stalins tid blev denna förståelse av konst den ännu mer konservativa officiella politiken kallad ”socialistisk realism”, beskriven som föreställningen att konsten är tillägnad den ”realistiska” representationen av principerna för den sovjetiska revolutionen (det vill säga kommunistisk ideologi) i det dagliga livet för proletariatet. Enligt den socialistiska realismen bör romaner skildra kommunistiska militanta som avgörande, modiga och självuppoffrande, beskriva deras förmenta exemplariska kamp och visa hur glada bybor och arbetstagare är tack vare revolutionen.

Konstnärer av socialistiska realismen hade inga samvetsbetänkligheter om skildrandet av den direkta motsatsen till sanningen – att revolutionen inte medförde människorna lycka utan hunger, förtryck och död. Egentligen är den socialistiska realismen inte realism utan ett uttryck för romantisk fantasi. Enligt The Encyclopedia Britannica, ”ser den socialistiska realismen tillbaka på romantiken i det att den uppmuntrar en viss stegring och idealisering av hjältar och händelser för att forma massornas medvetande”.

Communist leaders are always depicted with a cold, rigid and pitiless expression. These portraits of Lenin, drawn by Soviet artists, express Communism's dark spirit.

Socialistisk realism, definierat år 1932 under de blodigaste dagarna under Stalins regim, förblev Sovjetunionens officiellt statliga konstpolitik fram till 1980-talet. Under hela den här perioden, dominerade kommunismens glädjelösa, kalla och stagnerande atmosfär den sovjetiska konsten. För att få internationellt erkännande, uppmuntrade sovjetregimen konstnärer och betonade vikten av produktionen av nya verk. Men på grund av den socialistiska realismens dogmatiska synsätt förblev dessa verk tryckta i sina smala, trista och fula formar. Från 1949 och framåt, överfördes den socialistiska realismen till Kina där en kommunistisk regim hade tagit makten. Samma tråkiga, råa förståelse av konst rådde där också.

Under perioden före revolutionen, hade det ryska samhället dock producerat några utmärkta konstverk och magnifik arkitektur. Det världsberömda eremitaget i St. Petersburg innehöll en enastående samling av konst, om än till stor del av europeiska konstnärer. Men kommunismen frös den ryska konsten 1917 och till och med vände dess utveckling. Glädjelösheten i den kommunistiska konsten resulterar från den materialistiska filosofin som bestämmer den kommunistiska världsbilden. Den materialistiska filosofins ytliga tänkande som anser en människa bara vara en blandning av materia, försöker reducera allt till materialet.

A propaganda poster for the Third Communist International, organized by the Soviet Union. The cold world of Communism is reflected on the face of the militant carrying the flag.

Genom att alienera dem från religionen levererade kommunismen dessutom konsten ännu ett slag. Främst av känslorna som inspirerar till konst är den andliga glädje och glöd som härrör från religionen. Samtliga av historiens största konstnärer, skulptörer och arkitekter skapade verk som bygger på religiösa teman och hämtade kraft och inspiration från sina andliga övertygelser. De betraktade inte människan som en art av djur som skulle gå under med döden, utan som en varelse som Gud begåvat med en ande. De älskade att prisa mänskligheten i sina verk och visa reflektioner av Guds konstnärlighet i skapelsen. I samhällen utan religion, förlorar människor oundvikligen denna glöd och känsla av glädje och omges av en andlig mållöshet. Detta har upplevts i alla kommunistregimer. Som ett resultat av ett icke religiöst samhälle och idéer om att en människa är en djurart, har människors liv inget värde och en individ upphör att existera när hans kropp dör. Sådana samhällen har blivit dominerade av pessimism, melankoli, glädjelöshet och meningslöshet. Maos röda Kina (vilket vi kommer undersöka senare) visar ytterligare slående exempel på kommunistisk konservatism och inskränkthet. Alla tvingades bära samma typ av kläder och under den kulturella revolutionen var det förbjudet att ha husdjur.

"Alexander Rodchenko,a leader in "Socialist Realism.".

(left) An example of the "anti-estheticism" of Communist art, a work created in the 1920's by Soviet artist Vladimir Tatlin.	(right) Another example of Communist anti-estheticism: the depiction of a proletariat by a Soviet artist of that era.

Den ”Kommunistiska Vetenskapens” Nonsens

Because Lysenko rejected the laws of genetics for the the theory of evolution, Soviet agriculture remained backward for decades.

Vetenskap var ett annat fält som fick ett hårt slag av kommunismen. Stalins regim, tillsammans med uppfinningen av begreppet ”proletär konst”, föreslog också idén om ”proletär vetenskap”. Enligt denna teori, finns det borgerlig vetenskap och proletär vetenskap. Skillnaderna mellan de två kommer leda till olika resultat. Vi kan jämföra detta med nazitysklands förkastande av iakttagelser av judiska vetenskapsmän – Einstein, bland andra.

Proletär vetenskap är faktiskt inget annat än vetenskap korrupt enligt kraven i materialistisk filosofi. En uppenbar demonstration var ”Lysenko affären” som satte sin prägel på Stalins sovjetregim. Trofim Denisovich Lysenko utbildades i olika jordbruksskolor i Sovjetunionen. Han uppmärksammades av Stalin på 1940-talet och antog den totala dominansen av den sovjetiska politiken inom jordbruk och biologi. Viktigast av allt, avvisade Lysenko genetikens lagar som upptäcktes av den österrikiske prästbotanisten Gregor Mendel i slutet av 1900-talet och som påvisades genom ytterligare experiment under det tjugonde århundradet. Lysenko avfärdade Mendels lagar som ”borgerlig vetenskap” och stödde istället tesen från artonhundratalets franska evolutionistbiolog Lamarck med ”arv av förvärvade kunskaper”.

Lysenkos idé byggde inte på några vetenskapliga bevis. Men eftersom Sovjetunionen upplevde en stor jordbrukskris på 1930-talet började Lysenko att väcka uppmärksamhet. Han lovade att genom att införa hans teori, skulle en mycket större och mer effektiv spannmålsproduktion garanteras än vad andra biologer trodde. Han hävdade till exempel att när vete odlades under lämpliga förhållanden, skulle den producera råg frön – och han förberedde för att uppnå detta (detta är som att säga att hundar som lever i det vilda så småningom kommer bära kullar av rävar – ett påstående som är helt i strid med vetenskapen och där inget exempel någonsin har observerats). År 1940 satte Stalin Lysenko i spetsen för Institute of Genetics of the Academy of Sciences of the USSR, och han satt på denna stol i 25 år. Lysenko ledde också Lenin All-Union Academy of Agricultural Sciences, en av Sovjetunionens viktigaste institutioner. År 1948 var det förbjudet att vara utbildad i eller forska inom området klassisk genetik. De genetiker som förkastade Lysenkos evolutionistavhandling och fortsatte stödja Mendels genetikupptäckt greps i hemlighet och avrättades.

Lysenko (top right) explains to Soviet experts the agricultural project based on "proletarian science."

Samtidigt, skapade Lysenkos jordbrukspolitik utbredd brist på produktivitet. Till exempel, hävdade han att genom att lägga frön i kallt vatten en stund innan de skulle sås, skulle göra dem resistenta mot kall väderlek. För att testa denna hypotes hade han massor av frön nedsänkta i kallt vatten som sedan såddes på den sibiriska stäppen. Naturligtvis var det inget av fröna som grodde. Liknande experiment slutade alla i katastrof men dessa misslyckanden påtalades aldrig förrän 1960-talet. Slutligen 1964, blev det officiellt erkänt att Lysenkos teori var fel. Stora ansträngningar användes för att få Mendels genetikupptäckter att tillämpas igen. Ryssland anammade den amerikanska typen av blandad hybridisering hantering och använde dynga för att gödsla åkrarna. Även om deras meningslösa avhandling var ett hårt slag mot den sovjetiska vetenskapen och jordbruket, övergav inte Lysenko och hans anhängare sina idéer. I själva verket, vidhöll de sina positioner och titlar i det sovjetiska vetenskapliga etablissemanget.

Here, Lysenko's nonsense theories are explained in detail to Russian peasants who are forced to implement them. The result was a huge fiasco.."

Generellt, nämner inte moderna evolutionister Lysenko affären, en historisk dokumentering av den stora skada som kan åsamkas av en blind hängivenhet till materialism och evolutionsteorin. När de väl talar om Lysenkos idéer, avfärdar de dem som en dogmatisk form av ”lamarckism”. Men han och hans anhängare var inte bara lamarckister, de var också darwinister, och ansåg Lamarck och Darwin vara två komplementära evolutionistteoretiker. När Lamarcks teori om ”arv av förvärvade egenskaper” övergavs som grundlös, insåg de att det lämnade Darwins teori utan grund. Därför, fortsatte de blint att stödja Lamarck.

I sin artikel ”Darwinian Evolution and Human History”, kommenterar den marxistisk-darwinistiska tänkaren Robert M. Young:

Vi rör oss närmre vår egen tid, tron på att samhället och naturen följde lagar som var både evolutionära och kommunistiska ledde till en av de mest katastrofala episoder i den stalinistiska regimen på 1930-talet och 1940-talets-Lysenkoism. Naturens lagar sades vara dialektiska och varje biolog som följde icke-ortodoxa vyer förlorade sitt jobb, ofta sin frihet och ibland sitt liv. Lysenkoism var en evolutionism som ignorerade eller motsatte den intressanta utvecklingen inom genetiken i resten av världen. Men detta gjordes i darwinismens namn… 56

Motståndet mot genetikens lagar som sovjetiska administratörer på Lysenkos tid visade, är bara ett exempel på materialistisk fanatism. På samma sätt som Lysenko och hans anhängare vägrade att acceptera genetikens lagar blundar också många av dagens materialister för ”designen” (det vill säga avsiktlig skapelse) att vetenskap har upptäckts i alla levande ting, bara på grund av sina egna ideologiska fördomar. För att producera en livskraftig motsatt teori har de slösat bort miljontals dollar och många års arbete på forskning som inte har lett någonstans.

Den Kommunistiska Ideologins Påverkan På Socialt Liv

Communism is a regime of fear. The people are continually intimidated by sternfaced uniformed officials looking down from above.

På 20-talet, har kommunistisk fanatism haft mycket negativ påverkan på det sociala livet i länder under dess regimer, påtvingat folk ett helvetiskt liv i avsaknad av medkänsla, förnekar Guds existens, alienerar dem från religion och avfärdar alla andliga och moraliska värden. Det har präglat samhällen med en mentalitet som tänker på människor som bitar av materia som kommer att förgås efter döden och har etablerat en av de mest omänskliga institutionerna i historien. Det kommunistiska systemet som observerats i Sovjetunionen, öststaterna och röda Kina – har för avsikt att skapa modellsamhällen som betraktar sina medborgare som flockar av djur, precis som den materialistisk-darwinistiska teorin avsåg.

Några av kommunistsamhällets grundläggande trossatser kan listas enligt följande:

- Darwins evolutionsteori och Engels ”naturlig dialektik” betraktar människan som en avancerad djurart. Därför är tanken att samhället är en flock djur uttalad på alla nivåer. Kommunistiska regimer producerar en glädjelös, andefattig, livlös person någonstans mellan en människa och maskin.

- Det kommunistiska systemet sätter inget värde på individer. Eftersom det finns så många i flocken kan förlusten av en inte spela någon roll. De handikappade eller de som inte kan arbeta utvisas från flocken och lämnas att dö. De med ohälsa betraktas som belastningar. Eftersom det inte finns någon förlåtelse, nåd eller känsla av lojalitet, fruktar alla ålderdom och död. Den åldrade får ingen uppmärksamhet, synd eller respekt i förslaget att de borde vara som ”elefanter som går till kyrkogården innan de dör”.

- Som med djur i en flock, är samhället bestående bara av en sorts person. Kläder, bilar och hus är alla samma. Hela samhället domineras av en intensiv monotoni utan känsla för estetik. Idrottare, konstnärer, akademiker och arbetare delar alla samma livsstil. Husen är byggda som fähus och kläder är anpassade som en fäll att hålla borta kylan.

The special Djzhernsky Unit, used to suppress public demonstrations in the Soviet Union.

- Systemet bygger helt på det materiella begreppet ”arbete och produktion”. Det som är viktigast är inte en enskild medborgares kvaliteter utan det bidrag han kan ge till samhället. Den idealiska personen är en hårt arbetande arbetare eller hårt arbetande bybo. Den vägledande tanken är att ”produktion stärker flocken”. Ingen uppmärksamhet ägnas åt människans moraliska värderingar, intentioner eller andliga tillstånd.

- Att se livet som en kamp för överlevnad, gör att detta sätt att tänka inte har några problem med att göra sig av med de svaga. Tvärtom, anses detta vara nödvändigt. Precis som det finns en brutal kamp för överlevnad bland djur, sätter alla sig själv främst, och så finns det inget avancemang. Eftersom människor saknar medkänsla kan samhället omöjligen uppnå fred och välbefinnande. Brist på medkänsla och barmhärtighet i kombination med rädsla för framtiden orsakar hopplöshet och pessimism får dominera.

- På grund av ”flock psykologi”, lever folk från den lägsta till den högsta levande i ett konstant tillstånd av rädsla och reagerar snabbt med ängslighet för allt. De fruktar att mannen vid dörren bär en överrock; de är rädda att kallas inför myndigheterna. Men källan till deras rädsla är inte klar och ingen kan definiera den.

- Istället för fruktan för Gud finns det olika ”rädslocentra”. I Sovjetunionen till exempel, försökte KGB (och underrättelsetjänster som Checka och NKVD före det) ingjuta dödlig skräck i hela samhället. Miljoner kan skickas i döden utan rättegång eller försvar. Övertygelsen att dessa organisationer hör och ser allt dominerar medborgarnas sinnen. Sådana organisationer utvecklar ett system för selektiv rensning baserat på djungelns lag.

- Eftersom Gudsfruktan systematiskt utrotas förtrycker individer sina djupaste drifter i den mån de är rädda för systemet. Om systemet inte upptäckte eller kunde straffa skulle de begå stöld, korruption, förskingring och alla typer av olagliga handlingar.

- Ångest, rädsla och panik som föranleds av den miljö de lever i försätter människor i stress. De kan inte sova på natten eller dagen, allt gör dem oroliga. De förlorar snabbt kroppslig styrka. Intensiva påtryckningar och svåra levnadsförhållanden utmattar män och kvinnor i tidig ålder och orsakar dem ibland en för tidig död. På grund av hopplöshet kan de inte njuta av det goda i livet utan bedövar sig själv med alkohol och lever sina helvetiska liv i ett tillstånd av berusning.

- Att tro att de kommer gå under efter döden, gör att människor ihärdigt håller tag i livet. I sin kamp för livet betraktar de alla andra som en rival, om inte en fiende, och missunnar varje handling som en förolämpning mot sig själva. De upplever socialismens grundsatser så som ”ömsesidig hjälp” och ”stöd” bara i slagord. I själva verket betraktar alla varandra med en misstanke som fördömer dem till ett liv i ensamhet.

- Eftersom den enskilde inte har någon tro på Gud kan han inte fästa sig vid någon i ett meningsfullt, förtroendefullt förhållande. Det darwinistisk-kommunistiska systemet krossar alltid individer som är fientliga mot varandra eftersom alla när som helst kan ta bort vad de har. I en kommunistisk stat, är den enda en individ kan lita på sig själv. Men eftersom han vet att han är svag, litar han inte ens på sig själv och domineras av intensiv hopplöshet. Därför klagar han alltid på sitt liv men kan inte försöka ändra det.

The eastern side of the Berlin wall before it was torn down. With its barbed wire, mines and tanks, the wall was a symbol of Communist despotism.

Eftersom människor i kommunistiska samhällen har stängda sinnen finns det brister i varje aspekt av deras liv vare sig det är i skolan, hemma eller inom underhållning. De kan endast agera i enlighet med vad de fått lära och kan därför inte komma med några originella idéer för att hantera nya problem som konfronterar dem. Om de gör det, svarar de i själva verket med våld.

- Tanklösa människor har oorganiserade sinnen och kan inte använda resurserna produktivt. De slösar resurser på utopiska fantasier, såsom i fallet med Lysenko.

- Kommunismen förstör familjer, den grundläggande enheten i samhället. Det finns inga äktenskap i sann bemärkelse, bara befruktning och förökning. Äktenskap ingås inte till förmån för moral; dess syfte är fortsättningen av arten. Familjer tar inte hand om sina barn; staten, eller de som utsetts av den, utför denna funktion. Ett barn ses som ett nytt tillägg till flocken och utbildas att kämpa för och skydda den. Eftersom mamman hatar sitt hem och sin miljö, överför hon sin hårdhet på sin avkomma. Barn som växer upp berövade på familjens kärlek blir pessimistiska och aggressiva. Istället för kärlek och respekt i hemmet härskar fientligheten. Barnet har ingen att lita på.

- I ett samhälle utan äktenskapsbegrepp, trohet eller kyskhet med bara en parningsmentalitet, blir prostitution omfattande.

- Polis-statens kommunistiska kontrollerande förtryckar-samhälle kan inte ersätta samvete och gudsfruktan. Av denna anledning skjuter brottsligheten i höjden; tjuveri härjar överallt. Folk själ från fabriker, gårdar och kooperativa kollektiv som en självklarhet.

- Hur mycket den kommunistiska ideologin än hävdar annat, är rasism utbrett i kommunistiska samhällen. I Sovjetunionen till exempel, fanns antipati till alla som inte var ryssar, speciellt muslimer. I tysthet antogs den rasistiska darwinistiska teorin, ryssar betraktade olika muslimska minoriteter och andra minoriteter som ”etniska grupper som inte var helt utvecklade” och utsatte dem för masslakt under namnet utvisning. Den kommunistiska ideologin ser mord som ”naturlig dialektik” – en naturlig del av evolutionen.

- Kommunism ser människor endast som produktiva djur. Den reserverar ett speciellt hat och avsky för byborna. Marx kallade byborna underlägsna ”potatissäckar”. Som vi såg tidigare, mördade Lenin och Stalin miljontals genom att medvetet låta dem svälta. För dem, var bybor bara flockar av djur som producerade spannmål och bomull. Konfiskering av vad de producerade (kollektiviseringen), inklusive honung från deras bikupor, sågs som legitima och rimliga.

Dessa generaliseringar är endast en bred skiss av ett samhälle utan religion. I länder där misstro råder, oavsett vad de kallar sig, måste detta sätt att leva oundvikligen råda. Människor blir inte respekterade som värdiga varelser som Gud skapade och utrustade med anden. Med människor som betraktar varandra som avancerade djur som kommer förgås med döden, kan inte ett samhälle uppleva välbefinnande, fred, säkerhet, samarbete eller broderskap. Ingen tänker på någon annans komfort, hälsa eller välbefinnande. Dessutom, i sådana samhällen som avlägsnats från religion, är det omöjligt att finna enbart administratörer och människor som arbetar till förmån för alla. Alla ser efter sina egna intressen och försöker göra vinst på så mycket de kan.

Den Darwinistisk-Kommunistiska Etableringen Fortsätter Att Undertrycka Den Ryska Befolkningen

Eftersom en darwinistisk-kommunistisk stat betraktar människor som djur, varken respekterar eller litar den på dem. Således, etablerar den en miljö av rädsla, förtryck, falsk fara och terror för att kontrollera dem. Den beskådar alla med misstänksamhet och betraktar dem som skyldiga och potentiella förrädare. I en sådan stat behöver inte en person begå ett brott, bara vara misstänkt, för att straffas, förgripas på eller dödas. THEY FELL VICTIM TO THE KGB Den berömde historikern Tzvetan Todorov beskriver hur stater med denna filosofi beter sig mot sina folk: Fienden är den stora motiveringen för terror och den totalitära staten behöver fiender för att överleva. Om den saknar dem uppfinner den dem. När de har identifierats behandlas de utan nåd… Att vara en fiende är en ärftlig fläck som inte kan tas bort… kommunismen är inte annorlunda. Den kräver förtryck (eller i stunder av kris, eliminering) av bourgeoisien som klass. Att tillhöra klassen räcker: det finns ingen anledning att faktiskt ha gjort något alls. 1 Dessa ord från Lenin är viktiga för att förstå attityden hos en kommunistisk stat gentemot sitt folk: I verkligheten är staten ingenting annat än en maskin för att undertrycka en klass med en annan. Diktatur är regelbaserat direkt på tvång och obegränsat av några lagar. Proletariatets revolutionära diktatur är regler vunna och upprätthållna genom användning av våld av proletariatet mot bourgeoisien, regler som är oberoende av några lagar. 2 KGB TACTICS INHERITED FROM THE SOVIETS Som Lenin förklarade med egna ord, litade inte den darwinistisk-kommunistiska sovjetregimen på sitt eget folk och betraktade dem som värdelösa djur – därav orsakade det döden, genom tortyr eller svält, för tiotals miljoner och störtade nationen i årtionden av terror och mörker. Dagens ryska befolkning har fortfarande bestående ångest av samma skäl, eftersom det finns vissa tjänstemän inom den ryska statens mekanism som upprätthåller en kommunistisk mentalitet och betraktar en person som ett djur eller värdelöst objekt. En händelse som ägde rum år 2000 i Ryssland är ett bevis på detta och visar ännu en gång den mörka sidan av den darwinistisk-kommunistiska mentalitetens arv från sovjettiden. Efter att en ubåt sjönk, gick det lång tid innan Moskva försökte rädda de ombordvarande. Skälen påstods vara ”statens säkerhet” och inte förrän långt senare var katastrofen aviserad västerländska nationer som kunde ha gett stöd. Ryssland övergav medvetet sina sjömän till döden och en rysk mor som reagerade på denna skräck gavs en injektion med lugnande preparat av säkerhetsstyrkor. Detta är ett slående exempel som avslöjar att den stalinistiska mentaliteten fortfarande innehar makten över de ryska statliga myndigheterna.

1- Tzvetan Todorov, L'homme dépaysé, Paris, Le Seuil, 1995 s. 33 (kursivering tillagd) 2-Lenin: "The Proletarian revolution & The Renegade Kautsky"; Selected Works in 3 Vols, Moscow; 1964; Vol 3. s.75 (kursivering tillagd)

De Föll Offer För Kgb Kgb Taktik Ärvt Från Sovjeterna

I ett samhälle där de moraliska värderingarna i Koranen beaktas, värderar alla varandra som Guds tjänare. Ingen önskar någon belöning när de gjort något bra. Tvärtom, utför de goda handlingar kontinuerligt, och i sina ansträngningar försöker de vinna Guds godkännande. De hoppas på ett gott liv efter detta, övertygade att ”de som ålägger välgörenhet eller det som är rätt, eller ställer saker till rätta mellan människor… söker Guds välbehag”, kommer att ges ”en riklig belöning” (Koranen 4:114). De gör det utan förväntan om att få några fördelar från andra; utan ser bara efter sin belöning från Gud. I Koranen (76:8-10), beskriver Gud detta exemplariska moraliska tillstånd:

de som ger den fattige, den faderlöse och fången att äta - oavsett deras eget behov och det pris de sätter på [födan] - [och säger:] "Det är för Guds skull vi ger er att äta och vi väntar ingen gengåva och inget tack från er; vi fruktar vad vår Herre [har i beredskap för oss] en olycksdiger Dag!"

Slutsats

Mental konservatism är det största hindret för ett samhälles utveckling av konst och vetenskap. Om en viss nation kontinuerligt utsätts för ett snävt sätt att tänka, kommer dess konst och vetenskap att frysa. För att konst och vetenskap ska kunna utvecklas måste folk vara vidsynta och se på världen med nya horisonter. Vissa tolkar att konservatism som skulle hindra konst och vetenskap är felaktigt och försöker hävda att det är religionen. Men den sanna religionen som lärs ut i Koranen är helt emot denna konservatism och ger den bredaste och friaste horisont av tankar. Den befriar dem från all ångest, annat än fruktan för Gud. Konst, vetenskap och tankar utvecklas till deras största höjder där människor tänker djupt, som manas av Koranen, och med hjälp av sina sinnen betänker de universum och vad de möter i naturen. Dessutom, etablerar religionen en förståelse för att tjäna Gud vilket ger människor stor glädje, spänning och lust att producera konst, avancera vetenskap och generera idéer. Av denna anledning var den islamiska världens första århundraden verkligen en stor guldålder. Men kommunismen inrättade ett totalt stelt politiskt och socialt system, förstörde människors tro på Gud och förstörde därmed deras glädje i att leva tillsammans i en verklighet som gav mening åt deras liv. Marxismens förtryck och begränsningar utrotade konst, vetenskap och undersökande tankar och hackade dem i småbitar. I avlägsna hörn av Asien, finns det exempel på kommunism som låter oss se detta på ett långt mer slående sätt.