1. HA meem.
2. `Ayn seen qaf.
3. GUD, DEN Allsmäktige, den Vise, har uppenbarat [sanningen] för dig [Muhammad], liksom Han uppenbarade den för dina föregångare.
4. Allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär tillhör Honom; Han är den Höge, omstrålad av makt och härlighet.
5. Himlarna är nära att rämna i sina höga [valv], när änglarna sjunger sin Herres lov och ber Honom förlåta [människorna] på jorden. Ja, Gud ensam är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!
6. GUD HAR dem under uppsikt som tar [andra] beskyddare i Hans ställe. Du har inte satts att vaka över dem.
7. Vi har sålunda uppenbarat för dig en förkunnelse på det arabiska språket, för att du skall varna den främsta av alla städer och dem som bor runt omkring den, varna dem för den Stora samlingens dag - om vars [ankomst] det inte finns något tvivel - då några skall [stiga in] i paradiset, och andra i den högt flammande Elden.
8. Om Gud hade velat skulle Han förvisso ha gjort er [människor] till ett enda samfund. Han innesluter likväl den Han vill i Sin nåd, men för de orättfärdiga skall det inte finnas någon beskyddare och ingen hjälpare [på Domens dag].
9. Har det inte gått därhän att de har tagit [andra] beskyddare i Hans ställe? Gud är den ende Beskyddaren! Han väcker de döda till liv och Han har allt i Sin makt.
10. [TROENDE!] Vilken sak det än gäller där ni är oense, är det Gud som har avgörandet. [Säg, Muhammad:] "Sådan är Gud, min Herre! Till Honom litar jag och till Honom vänder jag mig [i min ånger]."
11. Han är himlarnas och jordens Skapare. Han har skapat hustrur åt er av samma natur som ni själva; även av boskapen [har Han skapat] par [- han- och hondjur -] och så får ni tillväxa i antal. Ingenting är som Han - Han som hör allt, ser allt.
12. Han har nycklarna till himlarnas och jordens [förrådshus]. Han ger den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst. Han har full vetskap om allt.
13. Han har föreskrivit för er samma [regel för] tron som Han anbefallde Noa - detta har Vi uppenbarat för dig [Muhammad] - och som Vi anbefallde Abraham och Moses och Jesus, nämligen att hålla fast vid [den sanna] trons [principer] och att aldrig tillåta söndring. För dem som sätter medhjälpare vid Guds sida ter sig det som du uppmanar dem till som en svår väg; [men] Gud utser dem Han vill till detta och till detta leder Han dem som vänder sig till Honom [i tro och lydnad].
14. De [bland efterföljarna av äldre uppenbarelser som har söndrats i sekter] splittrades först efter att ha fått all kunskap och av ovilja och avund mot varandra. Och om inte din Herre redan hade beslutat att [låta det anstå] till en tid fastställd [av Honom] hade allt varit avgjort mellan dem. Men hos dem som har ärvt Skriften efter sina föregångare, kvarstår tvivlet och misstankarna om denna [uppenbarelse].
15. Kalla därför [människorna till den rena tron] och gå din väg rakt fram, som du är befalld, och låt dig inte påverkas av deras önskningar utan säg: "Jag tror på allt vad Gud har uppenbarat [för Sina sändebud] och jag har blivit befalld att döma mellan er med rättvisa. Gud är vår Herre och er Herre. Vi skall stå till svars för våra handlingar och ni skall stå till svars för era handlingar. Låt oss inte tvista! Gud skall föra oss samman, Han som är målet för allas färd!"
16. Och vad angår dem som vill tvista om Gud efter det att [människorna] har bejakat Hans [kallelse], får de se sina argument underkända inför sin Herre och de skall drabbas av [Hans] vrede och ett strängt straff.
17. Det är Gud som har uppenbarat Skriften med sanningen och [rättvisans] Våg, [en hjälp till människan att handla rättvist]. Och hur skall du kunna veta om inte den Yttersta stunden är nära
18. De som tvivlar på denna Stund säger sig önska dess snara ankomst, men de troende, de som vet att den är verklighet, bävar inför den. De som inte vill tro på den Yttersta stunden begår ett svårt misstag!
19. GUD VISAR Sina tjänare en ofattbar välvilja. Han ger den Han vill hans uppehälle. Han äger all styrka, all makt.
20. Den som vill [så för att] skörda i evigheten skall Vi ge riklig skörd; och den som vill [så för att] skörda i denna värld skall Vi ge något av det han strävar efter, men i evigheten blir han lottlös.
21. Har de [satt upp] medhjälpare till [Gud], som utan Guds tillstånd har utfärdat föreskrifter för dem på religionens område? Om inte beslut om [uppskov med] avgörandet hade fattats, skulle domarna över dem helt visst ha fallit. Men de som begår sådan orätt har ett plågsamt straff att vänta.
22. Och du skall få se hur de orättfärdiga ängslas inför det [straff] som de [med sina handlingar] förtjänat och som [inte kan undgå att] drabba dem. Men de som trodde och levde ett rättskaffens liv, får [glädjas åt] de blommande ängarna i paradiset [och] njuta av allt vad de kan önska hos sin Herre. Det är den stora gåvan av Guds nåd,
23. som Han kungör för Sina rättskaffens troende tjänare. Säg [Muhammad]: "Jag begär ingen ersättning av er för detta [budskap]; jag ber bara att ni ger [medmänniskorna] den kärlek [de har rätt att vänta]." Och om någon gör en god handling skall Vi ge honom mångdubbel belöning. Gud förlåter mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster.
24. SÄGER de kanske att [Muhammad] har ljugit ihop allt detta om Gud? Men om [detta vore sant och] Gud ville, kunde Han försegla ditt hjärta [och utplåna Koranen ur ditt minne]; Gud stryker ut lögnen och bekräftar och klargör sanningen med Sina ord. Gud vet vad som rör sig i människans innersta.
25. Det är Han som tar emot Sina tjänares ånger och som förlåter och stryker ut dåliga handlingar; Han vet nämligen allt vad ni gör;
26. Han bönhör dem som tror och lever rättskaffens och ger dem i Sin nåd mer [än de förtjänar]. Men förnekarna av sanningen skall få ett strängt straff.
27. Och om Gud inte satte en gräns för Sin frikostighet mot Sina tjänare, skulle de säkert [frestas till] övergrepp och att begå annan orätt på jorden; men Han skänker vad Han vill efter Sitt mått; Gud är väl underrättad om Sina tjänares [behov] och förlorar dem inte ur sikte.
28. Det är Han som när människorna gett upp hoppet sänder regn och når [alla] med Sin barmhärtighet; Han är Beskyddaren, Den som allt lov och pris tillkommer.
29. Och bland Hans tecken är skapelsen av him-larna och jorden och alla varelser som Han har låtit [uppstå och] sprida sig där; och [liksom Han har skapat dem] har Han makt att samla dem till Sig när Han vill.
30. Ingen motgång drabbar er som inte är en följd av era egna händers verk; ändå är det mycket som Han förlåter.
31. Ni kan inte uppresa er mot [Hans vilja] på jorden och ni har ingen beskyddare och ingen hjälpare utom Gud.
32. Bland Hans tecken är också skeppen som seglar över havet, där de [reser sig som bergstoppar över horisonten].
33. Om Han vill låter Han vinden mojna, och då blir de liggande stilla på [havets] yta - i detta ligger helt visst budskap till var och en som står fast i motgången och som tackar [Gud i allt] -
34. eller Han kan låta dem förlisa [med man och allt] på grund av vad de har förtjänat [med sina handlingar]; ändå utplånar Han mycken synd.
35. Och de som sätter Guds uppenbarelser i fråga skall veta att de aldrig kommer att finna en plats dit de kan fly.
36. OCH [GÖR klart för er att] vad det än är som ni får ta emot [på jorden], är det [bara] sådant som förljuvar det jordiska livet, medan det [som väntar] hos Gud är det bästa och det som består. [Det väntar] dem som tror och litar till sin Herre
37. och som avhåller sig från de grövsta synderna och skamliga handlingar och som förlåter, [även] om vreden har gripit dem,
38. och som svarar när deras Herre kallar och som förrättar bönen och som [i allt] iakttar regeln om samråd och som ger åt andra av det som Vi skänker dem för deras försörjning;
39. och som hjälper varandra att försvara sig när de har utsatts för övergrepp.
40. Svaret på ett ont [som någon har lidit] är ett motsvarande ont [tillfogat gärningsmannen]; men den som förlåter och söker försoning [med sin fiende] skall få sin lön av Gud; Han är inte vän till dem som begår övergrepp.
41. Inget klander kan riktas mot dem som försvarar sig mot liden oförrätt.
42. Ingen får klandras utom den som tillfogar [andra] människor ont och som här på jorden begår övervåld i strid med rätten och sanningen; ja, sådana [människor] får se fram mot ett plågsamt straff.
43. Men den som bär [den lidna orätten] med tålamod och förlåter [har bestått ett prov som kräver] fasthet i föresatsen!
44. DEN SOM Gud låter gå vilse finner därefter ingen beskyddare. Du skall få se hur de orättfärdiga beter sig när de [efter Uppståndelsen] står inför straffet och ropar: "Finns det ingen väg tillbaka?"
45. Och du skall se dem föras fram till [Elden], uppgivna, förödmjukade, kastande förstulna blickar [omkring sig], medan de troende säger: "Förlorarna [denna] Uppståndelsens dag är de som har förverkat sina och sina meningsfränders själar!" Ja, de orättfärdiga måste [utstå] ett ändlöst lidande
46. och ingen annan kan beskydda eller hjälpa dem än Gud. Den som Gud låter gå vilse, finner ingen väg [tillbaka].
47. Bejaka er Herres [kallelse], innan en Dag, en Guds [dag], oåterkalleligen randas då ni inte kan finna en plats att fly till och då ni inte kommer att kunna förneka [det onda ni gjort].
48. OM DE vänder dig ryggen [Muhammad, skall du veta att] Vi inte har sänt dig för att vaka över dem - du har bara att framföra [ditt budskap]. Då Vi låter människan erfara Vår nåd [- en av dem som inte har mer än denna världens goda för ögonen -], jublar hon över denna [som hon ser det, framgång], men när hon till följd av sina egna handlingar drabbas av ett ont, förnekar hon Oss [och glömmer att hon är Oss tack skyldig].
49. Gud äger herraväldet över himlarna och jorden. Han skapar vad Han vill och Han skänker åt den Han vill döttrar och åt den Han vill söner;
50. eller skänker både söner och döttrar åt den Han vill och gör den Han vill ofruktsam. Han vet allt och är mäktig allt.
51. Det är inte människan givet att Gud talar till henne på annat sätt än genom ingivelse eller från andra sidan av ett förhänge eller genom ett sändebud som Han sänder och som uppenbarar det Han vill [skall uppenbaras]. Gud är upphöjd, vis.
52. Så har Vi också låtit dig [Muhammad, efter de tidigare profeterna] få del av helig ingivelse. [Förr] visste du inte vad uppenbarelse betydde och inte heller vad [sann] tro innebar. Men Vi har gett dig [detta budskap] som ett ljus med vilket du skall leda dem Vi vill av Våra tjänare, leda [dem] till den raka vägen,
53. vägen till Gud, som allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär tillhör. Allt är förvisso på väg tillbaka till Gud!
