44. Ad-dukhan - Koranen
- 1. HA meem.
- 2. VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen!
- 3. Dess uppenbarelse [inleddes] under en välsignad natt - Vi har aldrig upphört att varna [människorna] -
- 4. [en natt] då varje fråga formulerades med fasthet och precision
- 5. enligt Vår befallning - Vi har aldrig upphört att sända Våra budbärare [med undervisning och vägledning]. -
- 6. Detta är en nåd från din Herre, Han som hör allt, vet allt,
- 7. Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [detta vet ni] om ni [hör till dem som] strävar efter inre visshet!
- 8. Ingen gud finns utom Han, som skänker liv och skänker död; er Herre och era förfäders Herre.
- 9. Men de tvivlar och skämtar bort [frågans allvar].
- 10. VÄNTA på den Dag då himlen kommer att [skymmas av] en klart synlig, tät rök
- 11. som sveper in människorna; [och de skall ropa och klaga:] "Vilket straff, vilken plåga!
- 12. Herre, låt oss slippa ifrån [detta] straff, Vi tror på Dig!"
- 13. Men varifrån skall den påminnelse komma som påverkar dem? Ett sändebud har ju kommit till dem och klart framfört sitt budskap;
- 14. då vände de honom ryggen med orden: "[Denne] galning har lärts upp [av andra]!"
- 15. Vi skall skjuta upp straffet en liten tid, men ni kommer att återfalla [i synd].
- 16. Dock, den dag då Vårt dråpslag faller med fruktansvärd kraft, skall Vi utkräva [full] vedergällning [av er alla]!
- 17. LÅNGT före deras tid lät Vi Faraos folk utstå en hård prövning; en ädel budbärare kom till dem och sade:
- 18. "Överlämna Guds tjänare till mig! Jag är [Guds] sändebud [utsänd] till er och ni kan lita på mig.
- 19. Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis på min myndighet,
- 20. och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig.
- 21. Om ni inte tror mig, håll er då ifrån mig!"
- 22. [När Moses såg deras omedgörlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [människor] är djupt sjunkna i synd!"
- 23. Och [Gud befallde honom]: "De kommer att förfölja er; bege dig därför i väg med Mina tjänare under natten!
- 24. Och lämna havet stilla och kluvet bakom er; där skall [den förföljande] armén dränkas!"
- 25. Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge,
- 26. och [vajande] sädesfält och ståtliga palats -
- 27. och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras!
- 28. Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig].
- 29. Men himlen och jorden fällde inga tårar över dem och de gavs ingen frist.
- 30. Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete
- 31. som Farao [lade på dem] - han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter. -
- 32. Ja, med [Vår] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] högre än jordens alla folk
- 33. och Vi gav dem tecken [på Vår nåd] vars klara innebörd var att de sattes på prov.
- 34. Dessa [nutida förnekare] säger:
- 35. "Vi skall dö denna första och enda gång och vi skall inte uppstå till nytt liv.
- 36. Men låt våra förfäder stå upp [och vittna] om det ni säger är sant."
- 37. Är de bättre än Tubba`s folk och deras föregångare som Vi lät gå under, förlorade som de var i sin synd?
- 38. Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan för Vårt nöjes skull;
- 39. nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [människor] inser det inte.
- 40. ÅTSKILLNADENS dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga] är den utsatta tiden, då alla [skall samlas åter];
- 41. den Dag då vännen inte kan ingripa till förmån för sin vän och ingen kan få hjälp
- 42. utom den som Gud förbarmar Sig över; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige.
- 43. Det träd i vars frukt är död,
- 44. skall låta den hårdnackade förnekaren smaka sin frukt;
- 45. och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor,
- 46. sjuda som skållhett vatten.
- 47. [Och ett rop skall höjas:] "Grip honom och släpa honom rakt in i lågornas mitt;
- 48. häll sedan kokhett vatten över hans huvud som en [ytterligare] plåga.
- 49. Pröva på [detta straff], du som [på jorden] var den mäktige, den förnäme!
- 50. Det var detta som ni [alla] tvivlade på!"
- 51. Men de som fruktade Gud skall då [få njuta] i trygghet,
- 52. av [grönskande] lustgårdar och [porlande] källor,
- 53. klädda i siden och brokad, [vilande på högsäten] mitt emot varandra.
- 54. Sådan [skall deras lycka vara] och Vi skall ge dem mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor som sällskap.
- 55. Där skall de få de frukter som de önskar och frid och ro skall omge dem.
- 56. Döden skall inte nå dem där, sedan de förut dött döden på jorden och de har skonats från Eldens straff -
- 57. ett bevis på din Herres nåd - detta är den stora segern!
- 58. OCH VI har gjort denna [Skrift] lätt att förstå, [förmedlad] på ditt eget språk [Muhammad] för att de skall kunna ta den till sig.
- 59. Avvakta därför [det som skall komma]; även de skall avvakta.