54. Al-qamar - Koranen

• 1. STUNDEN NÄRMAR sig och månen har rämnat!

• 2. Men om de [som förnekar sanningen] får se ett tecken, vänder de sig bort och säger: "Alltid dessa trollkonster!" -

• 3. De är beslutna att avvisa [sanningen] och följer [bara] vad de själva tycker och önskar. Men allt har sin fasta bestämmelse.

• 4. De har fått lyssna till berättelser som borde ha hållit dem tillbaka

• 5. [och] till djup visdom, men varningarna var till ingen nytta;

• 6. vänd dig därför ifrån dem. Den Dag då roparen kallar människorna till det okända,

• 7. kommer de att stiga ut ur sina gravar, stirrande i marken, och som svärmar av gräshoppor

• 8. skynda fram mot roparen, och de som förnekade sanningen skall säga: "Detta är en svart dag!"

• 9. FÖRE dem förnekade Noas folk [uppståndelsens] sanning; de beskyllde Vår tjänare för lögn och kallade honom besatt och drev bort honom.

• 10. Och han ropade till sin Herre: "De är starkare än jag; [Herre,] kom till min hjälp!"

• 11. Och Vi öppnade himlens portar och lät rikligt regn strömma [utan uppehåll],

• 12. och källor springa fram ur marken så att vattnen möttes - allt i enlighet med [Guds] beslut.

• 13. Och Vi räddade honom på [skeppet] som timrats av plankor och spik,

• 14. och det rörde sig fram [över havet] under Våra ögon; [detta var] belöningen till den som hade kallats lögnare.

• 15. Vi gjorde denna [katastrof] till ett tecken, [ett exempel för människorna] - finns det någon som bevarar den i minnet [och tar lärdom]?

• 16. Hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

• 17. Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

• 18. STAMMEN Aad förnekade sanningen och hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

• 19. [Till sist,] en lång och olycksdiger dag, sände Vi en rasande stormvind mot dem,

• 20. som grep tag i människorna, [kastade omkull dem och lämnade dem utsträckta på marken] som palmstubbar, uppryckta med rötterna.

• 21. Hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

• 22. Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

• 23. [STAMMEN] Thamud trodde inte på de varningar [som Vi sände dem],

• 24. och de sade: "Skall vi följa en ensam [man] ur våra egna led? [Om vi gjorde så] skulle vi ha gått vilse eller förlorat förståndet!

• 25. Skulle det bland oss [alla] vara just han som utmärktes med den [gudomliga] påminnelsen [och inte en av våra mer förtjänta män]? Nej, han är ingenting annat än en fräck lögnare!"

• 26. [Och Gud sade till deras profet Salih:] "De skall snart få veta vem som är en fräck lögnare!

• 27. Vi skall nu låta kamelstoet löpa fritt för att sätta dem på prov; ge dig till tåls och se vad de företar sig.

• 28. Men säg dem att vattnet i brunnarna skall fördelas mellan dem - var och en måste vara där, när hans tur [att vattna sina djur] har kommit."

• 29. Men de tillkallade en man i stammen som åtog sig [att slakta kamelstoet] och han slaktade det på grymmaste sätt.

• 30. Hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

• 31. Vi lät ett enda dån [- dånet av detta straff -] genljuda över dem, och där låg de som [en hög] torra störar till en inhägnad.

• 32. Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

• 33. LOTS folk [trodde inte heller] på [Våra] varningar;

• 34. [och] Vi sände över dem en orkan [av död och förintelse]. Men före gryningen räddade Vi Lot och dem som följde honom [i tron].

• 35. Vår nåd var med dem; så belönar Vi de tacksamma.

• 36. [Lot] varnade dem för Vårt stränga straff; men de trodde inte på varningarnas [allvar]

• 37. och försökte förmå honom att utlämna sina gäster [till dem]. Då slog Vi dem med blindhet. "Pröva då på Mitt straff, [ni som inte fäste vikt vid] Mina varningar!"

• 38. Och en morgon, tidigt, drabbade dem det slutliga straffet.

• 39. "Pröva nu på Mitt straff, [ni som inte fäste vikt vid] Mina varningar!"

• 40. Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

• 41. [Även] Faraos folk varnades;

• 42. [och då] de avvisade alla Våra tecken straffade Vi dem med den överväldigande styrkan hos en allsmäktig Gud, som ingen kan motstå.

• 43. ÄR DÅ de bland er som förnekar sanningen bättre än de [forna folk som här har nämnts], eller har [äldre tiders] böcker med nedtecknad gudomlig visdom förklarat er oskyldiga?

• 44. Kanske säger de: "Vi är alla [eniga i vår åsikt och följaktligen] är det vi som måste vinna?"

• 45. [Nej,] skaran [av förnekare] skall besegras och skall tvingas göra helt om och fly.

• 46. Men den Yttersta stunden är den tid då de är kallade att inställa sig, och denna Stund [kommer att för dem betyda] det djupaste elände och den bittraste sorg.

• 47. Då skall de obotfärdiga syndarna [inse att] de gick vilse och [att] deras förstånd svek dem.

• 48. Den Dag då de släpas på sina ansikten in i Elden [skall de höra en röst:] "Pröva på dess heta famntag!"

• 49. ALLT har Vi skapat med rätta mått

• 50. och Vår befallning [och dess omsättning i verklighet] är ett och detsamma - ett ögonblickligt skeende.

• 51. Era likar [i synd och förnekelse bland tidigare folk] lät Vi gå under; finns det någon som bevarar detta i minnet [och tar lärdom]

• 52. Alla deras handlingar omtalas i [äldre tiders] böcker med nedtecknad gudomlig visdom;

• 53. allt är redovisat, stort som smått.

• 54. De rättfärdiga skall vistas i lustgårdar [vattnade av] bäckar.

• 55. [Och de skall] ta plats inför en allsmäktig Konung i sanningens [församling].