74. Al-muddattir - Koranen
- 1. DU SOM sveper in dig [i din ensamhet]!
- 2. Stå upp och varna!
- 3. Och prisa din Herres majestät!
- 4. Och rena ditt hjärta!
- 5. Och fly från all hednisk smitta!
- 6. [När du ger] ge inte för att få något tillbaka!
- 7. Och ha tålamod och fördrag [med allt] för din Herres skull!
- 8. När det blåses i basunen
- 9. har en svår Dag randats
- 10. för dem som [ständigt] förnekade sanningen, och ingen lättnad skall ges dem!
- 11. LÄMNA åt Mig att [ta itu med] den som Jag har skapat ensam [i moderlivet]
- 12. och gett stor rikedom
- 13. och söner som står vid hans sida,
- 14. och för vilken Jag har jämnat vägen [genom livet].
- 15. Och som nu väntar sig att Jag skall ge honom ännu mer!
- 16. Nej! Denne inbitne motståndare till Våra budskap,
- 17. skall Jag låta utstå [ett straff tyngre än] klättringen uppför [en hal och brant bergvägg].
- 18. Han tänker skarpt och överväger [hur han skall angripa dessa budskap] -
- 19. måtte han förgås för dessa tankar,
- 20. ja, måtte han förgås för dessa [onda] tankar. -
- 21. Så ser han sig omkring,
- 22. rynkar pannan och antar en bister uppsyn.
- 23. Till sist vänder han sig bort med överlägsen min
- 24. och säger: "Det är bara vältalighet som bländar [åhöraren, ord] hämtade från [gamla sagor];
- 25. människors ord och ingenting annat!"
- 26. Honom skall Jag låta brinna i helvetets eld!
- 27. Och vad kan låta dig förstå vad helvetets eld betyder
- 28. Den skonar ingen och förtär allt.
- 29. I [dess lågor] förkolnar människans [hud].
- 30. Nitton [väktare vakar] över den.
- 31. Till Eldens väktare har Vi inte utsett andra än änglar, och Vi har enbart angett deras antal för att sätta dem som framhärdar i att förneka sanningen på prov, och att de som [i gångna tider] fick del av uppenbarelsen skall få visshet [om sanningen i denna Skrift], och att de som tror skall befästas i sin tro och att ingen tvekan skall finnas kvar hos dem som [tidigare] fick del av uppenbarelsen och hos de troende, och för att de vilkas sinne är sjukt [av tvivel] och förnekarna skall ställa sig frågan: "Vad kan Gud ha velat säga med denna liknelse?" Så låter Gud den Han vill gå vilse och så vägleder Han den Han vill. Och ingen känner [styrkan hos] Guds härskaror utom Han själv. Allt detta är enbart en påminnelse till människorna.
- 32. NEJ, vid månen!
- 33. Vid natten, när den viker;
- 34. vid morgonrodnadens glöd!
- 35. [Påminnelsen om domen och helveteselden] är förvisso ett av de mäktiga [varningstecknen]
- 36. som varnar människorna,
- 37. både dem av er som vill gå i främsta ledet och dem som [tvekar och] blir efter.
- 38. Var och en skall ställas till svars för vad han har gjort
- 39. utom de rättfärdiga som hör till den högra sidan
- 40. [och som där de vilar] i [paradisets] lustgårdar, skall förhöra sig
- 41. om [de dömda] syndarna [och fråga]:
- 42. "Vad förde er till helveteselden?"
- 43. De skall svara: "Vi hörde inte till dem som bad
- 44. och vi gav inte heller den nödställde att äta
- 45. och vi ägnade oss med [andra] likasinnade åt tomt och respektlöst tal [om höga ting]
- 46. och påstod att Domens dag var en lögn -
- 47. till dess vi fick visshet."
- 48. Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.
- 49. HUR är det fatt med dem som vänder ryggen åt påminnelsen
- 50. [De beter sig] som skrämda åsnor
- 51. som flyr för ett lejon!
- 52. Men [i stället för att lyssna till uppenbarelsen] begär de, var och en av dem, att få [en egen] lättförståelig Skrift!
- 53. Nej! De [tror ju inte på räkenskap och dom] fruktar inte evigheten.
- 54. Nej, detta är en påminnelse,
- 55. och låt den som vill lägga den på minnet!
- 56. Men de kommer inte att lägga den på minnet annat än om Gud vill. Det är Han som är värd att fruktas, Han ensam som förlåter synd.