1. VID [vindarna] som virvlar upp [damm och vissna löv];
2. vid [molnen] som för med sig regn;
3. vid [skeppen] som glider fram med lätthet;
4. vid [änglarna] som på [Guds] befallning fördelar [Hans gåvor]!
5. [De vittnar att] det löfte ni fått är sanning
6. [och att] räkenskapen och domen skall komma!
7. VID himlens valv, korsat av stjärnornas stråk!
8. [Människor!] Era åsikter [om trons innehåll] går sannerligen vitt isär! -
9. Den som vill låta sig föras bakom ljuset har redan fått synen förvänd!
10. Måtte [Gud] förgöra alla lögnare som påstår och gissar vad de inte kan veta,
11. de som [vadar] i förvirring och självbedrägeri
12. och [hånfullt] frågar: "Och när skall denna Domens dag komma?"
13. Den Dagen skall de plågas över elden
14. [och en röst skall säga:] "Smaka eldprovet som ni [nu skall undergå]! Det är detta som ni ville påskynda."
15. Men de som fruktade Gud skall vistas i lustgårdar med [porlande] källor
16. och där njuta av det som deras Herre har skänkt dem, därför att de [på jorden] gjorde de det goda och det rätta;
17. de ägnade inte mera än en kort del av natten åt sömn
18. och i den tidiga gryningen bad de om Guds förlåtelse för sina synder.
19. Och av det som de ägde gav de tiggarna och dem som led nöd [i tysthet] deras rättmätiga andel.
20. FÖR DEM som har visshet i tron finns tecken [på Guds allmakt överallt] på jorden,
21. och inom er själva. Varför inte [öppna ögonen och] se
22. I himlen finns det som [hjälper er] att uppehålla livet och där finns det som ni fått löfte om [i nästa liv];
23. ja, vid himlarnas och jordens Herre! - allt detta är sanning, [lika sant] som att ni har förmågan att tala!
24. HAR DU hört berättelsen om Abrahams himmelska gäster?
25. När de kom till honom och hälsade "Fred!", svarade han: "Fred [vare med er]! Ni är [tydligtvis] främlingar [här]?"
26. Efter ett kort samråd med husfolket kom han ut med en [helstekt] gödkalv;
27. som han satte framför dem och bad dem ta för sig.
28. [När han såg att de inte åt] blev han rädd att de [hade ont i sinnet]. Men då sade de: "Du har ingenting att frukta!" - och de gav honom det glada budskapet om en son [som skulle födas åt honom och bli en man] med stor visdom.
29. Då närmade sig hans hustru och slog sig för pannan med ett jämmerrop och utbrast: "En gammal orkeslös och ofruktsam kvinna [som jag]!"
30. De svarade: "Så har din Herre beslutat. Han är den Allvise, den Allvetande!"
31. [Abraham] sade: "Vad är [annars] skälet till ert besök, ärade budbärare?"
32. De svarade: "Vi har sänts [för att straffa] ett folk av obotfärdiga, trotsiga syndare;
33. vi skall låta ett regn av stenblock falla över dem,
34. [ett straff] fastställt i din Herres beslut för dem som har drivit sina utsvävningar för långt.
35. Vi skulle föra bort de troende [som fanns i städerna som skulle förstöras]
36. men, frånsett ett hus, fann vi ingen som hade underkastat sig Guds vilja."
37. Och i [de ödelagda städerna] lämnade Vi ett budskap till dem som fruktar det plågsamma straff [som är följden av att framhärda i det onda].
38. OCH I [berättelsen om] Moses ligger [samma budskap]. Vi sände honom till Farao med ett klart bevis på hans myndighet,
39. men den höge [fursten], stödd på sina mäktiga resurser, vände [honom] ryggen och sade: "Antingen är han en trollkarl eller en galning."
40. Och så kastade Vi honom och hans här i havet; och han bar [själv] skulden [till allas undergång].
41. Och i [berättelsen om vad som hände stammen] Aad ligger [samma budskap]: Vi sände mot dem en dödsbringande vind
42. som, där den drar fram, inte lämnar något levande efter sig utan förvandlar allt till multnande ben.
43. [Samma budskap] ligger i [berättelsen om stammen] Thamud. [Deras profet] sade till dem: "Ni skall få glädjas åt livet [ännu] en liten tid" -
44. detta sedan de hade satt sig upp emot sin Herres befallning - och så drabbade [straffets] blixtar dem mitt för deras ögon.
45. De kunde inte resa sig på nytt och ingen fanns som kunde hjälpa dem.
46. Och före dem lät Vi Noas folk, förhärdade i synd och trots, gå under.
47. VI HAR byggt världsalltet och gett det en fast struktur, och förvisso är det Vi som utvidgar det.
48. Och Vi har brett ut jordens [yta] - kunde någon ha brett ut den på bättre sätt?
49. Allt som Vi har skapat har Vi skapat i motsatspar; kanske skall ni minnas [att En Gud är upphovet till denna väl planerade mångfald].
50. [Säg, Muhammad:] ”Fly undan synden till Gud! Jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt:
51. `Sätt inte en annan gud vid Guds sida!` - Ja, jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt.”
52. [Men som de uppträder mot dig] så har det alltid varit. Inget sändebud kom till dem som levde i gångna tider utan att de kallade honom trollkarl eller galning.
53. Lät de orden gå i arv? Nej, men dessa [sentida förnekare] är hårdnackade människor vilkas onda handlingar inte känner några gränser.
54. Håll dig därför på avstånd från dem; då kan ingen klandra dig!
55. Men [fortsätt att] påminna [och varna]; påminnelsen är till nytta för dem som tror.
56. Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.
57. Jag begär ingen försörjning och ingen föda av dem.
58. Det är Gud som drar försorg [om skapelsen], den Starke, den Orubblige.
59. De som begår orätt skall få sin andel av det straff som drabbade deras likasinnade föregångare. De behöver inte be Mig att påskynda [domen]!
60. Den Dag som förnekarna av sanningen har fått löfte om skall bli en Dag av fasa och elände!
